Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapellpredikanten. En skärgårdshistoria - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 KAPELLPREDIKANTEN.
landskap, som han utställde i cigarrbodarna — hade
emellanåt en tia, emellanåt ingenting — men var alltid
gladare än någon millionär i världen, gick i en rock om
vintern, bodde här och där, förälskade sig litet emellanåt,
sjöng glada visor tillsammans med kamraterna, tillhörde
yttersta vänstern i fråga om konstnärsriktningarna och
vikarierade till och med ett par år för en ritlärare vid
Upsala katedralskola. Men så blef han arg en dag på ett
par af de äldsta eleverna, som hade varit näsvisa emot
honom, tog och klådde om dem grundligt, blef uppkallad
för rektor och fick sig en skrapa, kallade honom i sittande
skolråd för en gammal »hudik, som borde ge sig af till
Osnabrück, därifrån han härstammade på öronens vägnar»
— och for tillbaka till Stockholm, där han fortsatte att
svälta som förut.
Han gick ofta och spånslog nere vid hamnarna, »för
där såg man så stiliga modeller», påstod han, och det
kunde alltid vara bra för framtiden att gå och studera
till »buse», så att man kunde yrket när det behöfdes. Nu
hade han haft arbete hos en dekorationsmålare, som
dekorerat en ny restaurant, och medan han ännu hade ett
par tior kvar, hade den idén fallit på honom, att han
skulle ut i skärgården och »pimpla strömming och
leka naturlif». Med färgskrinet i handen och en
skjorta och fyra trasiga näsdukar inlindade i ett Dagblad,
hade han kommit ner till Stadsgården, fått sikte på
Lundström, som han tyckte såg »lifvad» ut, slagit sig i språk
med honom och på stående fot gjort upp med honom att
han skulle få segla med ut. Fara på ångbåt! Fy tusan,
det gjorde hvilken bracka som helst! Nej, då var det
mycket mera stiligt, mycket mera artistiskt att segla med
en skuta, för då vet man åtminstone aldrig när man
kommer fram. Sedan han satt målarskrinet ombord, hade han
köpt sig en kardus tobak och två buteljer punsch, därpå
hade han gått upp i stan och sökt reda på några »glada
prissar», se’n hade de gått ut till Lidingöbro och slagit
käglor, och klockan fyra morgonen därpå hade Vicke varit
nere vid storbåten, hoppat ombord, hjälpt till att hissa
storseglet cch gifvit sig af medan kamraterna på stranden
stämde upp: »Sätt maskinen i gång» och han själf sjöng
andra tenor, medan de tre öfriga stämmorna stodo krar
på land.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
