Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapellpredikanten. En skärgårdshistoria - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAPELLPREDIKANTEN. 17
På färden ut hade han hållit på att narra Lundström
att skratta sig fördärfvad med den ena visan och det ena
infallet efter det andra. Och när de ätit varm potatis och
härsken sill, hade punschbuteljen kommit fram, pojken
hade fått ett glas med, hvilket hade till följd att han vid
en vändning stupat omkull och skadat sin tumme samt
blifvit landsatt i Vaxholm, där skepparn hade att upptaga
pengar för en last trädgårdsjord, som han seglat dit. Pojken
hade de sedan måst lämna kvar där, när de seglade
därifrån frampå middagen.
Och sedan hade Vicke tagit sig en duktig lur ofvanpå
den genomvakade natten och ytterligare sömndrucken af
den starka sjöluften, som han inte var van vid. Men på
morgonen tidigt ville skepparen ge sig af ut till en holme
längre bort, där han skulle lasta björkved, och följden
däraf var att Vicke gick i land vid tretiden, tog sitt
målarskrin och sitt paket med skjortan, näsdukarna och den
kvarblifna punschbuteljen med sig, och satte sig utanför
sjöboden för att se på soluppgången, som rosenfärgade
skogstopparna i öster. i
»Annars, om herrn vill, så nog kan han få segla me’
längre ut allti’!» sade Lundström. innan han lade ifrån.
»Fast nog tror jag han kan få bo här hos Magnusson, om
han bara språkar me’ dom. Och här på ön kan herrn
nog få arbete me’, om han vill, för här ä’ di täta, bönderna,
ska’ jag säga.»
»Hvad då för arbete, din glada fysik?» frågade Vicke
och såg förvånad ut.
»Kors, di vill nog ha måladt både det ena och det
andra!» svarade skepparen långsamt, i det han halade upp
focken. »Jag hörde Magnusson talte om en fållbänk och
ett skåp i går afse. Och blir han kvar här te’ augusti,
så tänker jag lägga opp här och måla storbåten, och då
kan han alltid tjäna sig en hacka.»
Men då slog Vicke till ett gapskratt, som skrämde
upp ett par kråkor, hvilka hade haft nattkvarter i en stor
al nere vid stranden, och Lundström skrattade med, fast
han inte precis visste hvad han skrattade åt, och så skildes
de åt som de bästa vänner i världen.
Vicke började se sig omkring litet nogare, när han
väl blifvit ensam på platsen. Han såg och såg, med allt
mera förvånade ögon. Det var en klar och vacker sommar-
Hedberg. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
