Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapellpredikanten. En skärgårdshistoria - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAPELLPREDIKANTEN. 49
Han steg sakta och långsamt in i kammaren, som
var liten och låg och hade ett gafvelfönster midt emot
dörren. Men han stannade förvånad i detsamma han kom
in, så helt och hållet skilde sig det lilla rummet i
utseende från det stora där utanför. En kort hvit gardin
hängde för fönstret och framför det stod ett bord med en
grof men ren handuk på; på sidan om fönstret stod en
gammal byrå och midt emot den en smal säng med
ryggstycke, hvitmålad liksom de tre stolarna, af hvika en stod
vid sängfoten och en på hvardera sidan om byrån. Uppe
på den smala fönsterbrädan stodo ett par blomkrukor med
murgrönor uti, och de båda murgrönsrankorna hade ledts
upp i det låga taket, där de möttes och sedan klängde sig
ner på väggen invid sängen, där de vid hufvudgärden
bildade en liten grönskande rutig fyrkant, som så lefvande
stack af mot den kalkrappade väggytan. Det var som om
all trefnad, all omsorg som det fattiga hemmet kunde
bestå, hade samlat sig här inne, där den sjuka låg, och nere
vid dörren, midt emot spisen där ute, var en liten eldstad,
hvars öppning var fylld med friskt doftande björklöf.
I den smala sängen, med hufvudet uppåt fönstret,
låg en blek och utmärglad kvinna, som med händerna
hopknäppta utanpå täcket fäste ett par matta, längtande
ögon på den inträdande prästen, hvilken med ens kände
sig som befriad från den tryckande känslan af ovärdighet
och tvång, som betagit honom, när han skulle träda in.
Han hade väntat sig att få se den bittra nödens ruskiga
prägel på allt där inne och fann nu i stället den tunga
men rena fattigdomens stämning, som utbredde sig öfver
både rummet och den sjuka.
»Hur står det till med er, stackars kvinna!» frågade
han, i det han trädde fram till sängen och sakta lade sin
hand på hennes hopknäppta händer.
»Gud välsigne pastorn som kom!» hviskade kvinnan
med ihålig röst och försökte resa på hufvudet. »I dag är
det liksom jag kände mej litet kryare.»
»Då skall ni nog snart komma upp och bli frisk igen,
vill jag hoppas.»
»Gu’ nå’ mej så visst, det lär jag nog inte få»
svarade den sjuka entonigt och stilla. »Men det begär
jag inte heller. Om jag bara visste hvem en skulle få
som såg om barnkräkena
Hedberg. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
