Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapellpredikanten. En skärgårdshistoria - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAPELLPREDIKANTEN. 59
Därpå hördes buller af en fallande stol eller något
föremål, som häftigt sköts utåt golfvet, och ofvanpå det
ett stönande och en halfbruten svordom.
Kapellpredikanten reste på sig och ämnade sig midt öfver golfvet till
dörren, då den i detsamma stöttes upp och en storväxt,
rödbrusig karl i skjortärmarna med på höfterna hängande
benkläder och ett par nedkippade tofflor på fötterna visade
sig i dörröppningen. Håret, fläckigt, nästan randigt at
rödbrunt och grått, stod på ända omkring det rödflammiga
ansiktet, och ett par djupliggande, blodsprängda ögon
borrade sig med ett ilsket uttryck rakt i kapellpredikanten,
som vid åsynen af mannen ovillkorligen tog ett steg
tillbaka, medan Vicke, glömsk af allt annat än sitt
målarintresse, smög upp skissboken ur fickan och började rita
bakom prästens rygg. Bakom mannen i dörren syntes
hustrun, som fåfängt sökte hålla honom tillbaka och i hvars
ögon man läste en bön till de bägge besökande att så fort
som möjligt gå sin väg.
»Hur står det till, kära Olsson?» frågade
kapellpredikanten och tog nu i stället helt beslutsamt ett par
steg framåt emot den allt annat än inbjudande företeelsen.
»Jag har hört sägas att ni är krasslig efter badsejouren,
och därför ...»
»A’ pastorn doktor då, efter han gör sig så besvär
och kommer hit?» frågade karlen, som höll sig fast i
dörrposten, och blängde på honom som om han velat sluka
honom. »Eller hvad hin håle har han annars här te’
göra?»
»Kära Olle,» inföll nu hustrun och tog om honom
under armarna för att stöda honom, »inte ska’ du väl
ta’ emot pastorn på det vise’, och inte stockholmsherrn
heller...»
»Jag ger både prästen och stockholmsherrn så många
som åker, flyger och far! Hvad har di här och göra?
Hvem ä’ det som har skickat hit dom? A’ det någe’ de
ha te’ fordra, så ge dom och be dom dra’...»
»Ingen har skickat hit oss,» svarade
kapellpredikanten lugnt, »vi gick förbi, och så föll det oss in att
hälsa på ett tag på den vackra gården. Och är det så
att vi är till besvär, så gå vi igen, men om ni också är
illamående, så kunde ni väl ta’ emot oss som folk ändå,
tycker jag. Jag kommer nyss från den fattiga skomakarn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
