Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapellpredikanten. En skärgårdshistoria - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60 KAPELLPREDIKANTEN.
där borta i backen vid sjön, och inte trodde jag att man
skulle ta’ emot mig sämre här än hvad man gjorde där,
fast där också var sjukdom i huset.»
»Det där fattigföljet,» utbrast mannen hånfullt, »di
kan behöfva läsa, di, som inte har någe’ annat!»
»Folkvett ha de åtminstone,» svarade
kapellpredikanten lugnt som förut, »och det får väl sjukdomen lära er
också, kan jag tro!»
Därmed vände han sig om och vinkade åt Vicke, som
under tiden hunnit taga en flyktig men tillfyllestgörande
konturteckning af den vildsinte sjuklingen, som tycktes
smått slagen af kapellpredikantens ord och som nu med
lugnad röst sade, under det han med den darrande högra
handen sökte stryka håret ur pannan:
»Det ä’ inte så godt te’ vara höflig och mör i truten,
när en har både sjukdom och bekymmer te’ dras med.»
»Därför ska’ vi komma igen. en annan gång, när det
kanske blifvit bättre med bäggedera, » fortsatte
kapellpredikanten och gick åt dörren, medan Vicke satt kvar på sin
plats och studerade ansiktet i dörröppningen för att sedan
på egen hand kunna komplettera sin teckning.
»Hör du, Lovisa!» utbrast nu mannen plötsligt, i det
han vände på hufvudet åt hustrun, som fortfarande stod
kvar bakom honom. Ä’ du säker på att det där ä’
kapellpredikanten våran också?»
»Ja visst ä’ jag det!» svarade hustrun förvånad.
»Hvarför frågar du det?»
»Di har ju sagt, bönderna här, att han ä’ en mes och
en stackare, som inte har mål i mun och hvarken ord
eller afsked med sig. Men den här tycks ha bägge delarna,
inte annat än jag kan si!» fortfor mannen med en
anstrykning af respekt i tonen »OÖch om pastorn vill slå sig ner
igen, så får fäll Lovisa si efter om hon inte har nå’nting
te’ bju’ på, innan han går.»
»Ja, om pastorn vill hålla te’ godo med en kopp kaffe,
så ska’ det snart vara i ordning. Men ska’ jag inte le’
dej te’baks te’ soffan först, Olle, innan ..»
»Nej gå du, jag re’r mig nog själf!»
»OÖch vi är ju två stora, starka karlar, som kan
sköta om honom som han är sjuk till!» inföll Vicke
skrattande, i det han reste sig upp och ställde sig bredvid
kapellpredikanten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
