Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapellpredikanten. En skärgårdshistoria - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAPELLPREDIKANTEN. 61
»Hva’ ä’ herrn för sorts karl då?» frågade den sjuke
och spände ögonen i Vicke. Ä’ herrn nå’n kolportör eller
någe’ i den vägen, efter han är go’ vän med prästen?»
»Nej, jag är en tocken där som ritar af allt hvad jag
ser!» svarade Vicke muntert som förut.
»Jaså en tocken en! Hvar har herrn skåpe’ då?»
frågade f. d. skepparen, som sett fotograferna inne i staden
och trodde att Vicke var en sådan.
»Det har jag här!» svarade Vicke och bultade sig på
pannan.
»Jaså, annars brukar di bära’t under armen, har jag
sett!»
»Det finns nog de som göra så med hufvudet också,»
svarade Vicke, »men så långt har jag inte kommit ännu.
Men ta’ oss nu en under hvardera armen, så ska’ vi leda
Olsson till soffan, så han får hvila sig.»
Och till bådas förvåning gjorde den nyss så vildsinte
mannen inga invändningar, utan lät leda sig till soffan,
där en örngåttskudde och en filt lågo kastade om
hvarandra. När han väl hunnit dit, fått kudden under
hufvudet och filten om benen, sade Vicke, som uppfattade ett
ögonkast af kapellpredikanten:
»Öch nu går jag ut och tittar mig omkring där ute
om det inte finns något att rita af. Det är bara skada
att Olsson har sådana välbyggda uthus, för se jag tycker
mest om gamla ruckel, jag»
»Ja, men mina di ä’ nya se’n i fjol!» svarade mannen
med myndig ton. »Fast längst nere på gåln står en
gammal bastu, som jag inte hann me’ och som ä’ fallfärdig
hvilken dag som helst.»
»Den ska’ vi gå sta’ och göra bekantskap med!» sade
Vicke muntert och skyndade ut.
När den sjuke och kapellpredikanten blifvit ensamma,
uppstod ett ögonblicks tystnad, under hvilken den förra
såg ömsom på prästen, som tagit plats på en stol bredvid
soffan, ömsom på dörren, som stod vidöppen ut till salen.
Kapellpredikanten såg oafvändt med allvarliga blickar på
den liggande och sade efter något betänkande, i det han
helt djärft gick rakt på den sak, som sysselsatt hans tankar
ända sedan sjuklingen uppträdde i dörren:
»Det är nog inte bara kroppen som är sjuk på Olsson,»
tänker jag. »Det står nog inte så bra till med sinnet heller.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
