Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapellpredikanten. En skärgårdshistoria - 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8o0 KAPELLPREDIKANTEN.
eller andra fadern te’ ungarna, inte. För har han inte
någe’, så ser föräldrarna bra mycke’ hellre att det inte
blir någe’ åf, ska’ jag säga pastorn. Så ä’ det me’ den
saken, så inte behöfver pastorn tro att hvarken hon eller
jag ä’ sämre än di andra, inte.»
Kapellpredikanten fattades af en stigande häpnad, och
en bitter känsla af hans egen ovärdighet och försummelse
grep honom, när han hörde karlens ord, så totalt blottade
på allt begrepp om någon moralisk ansvarighet i fråga om
förhållandet mellan man och kvinna. Och det värsta af
allt var att han inte kunde undgå att erkänna, det karlen
talade sanning. Rykten hade i detta afseende sedan länge
nått hans öron, men han hade inte velat lyssna till dem,
han hade föreställt sig att de varit öfverdrifna och att
flertalet af hans församlingsbor hade bättre åsikter än så.
»Men har ni då aldrig fått lära er tio Guds bud?»
var allt hvad han kunde svara på karlens osminkade
framställning af sedlighetsförhållandena på ön.
»Jo, visst har vi fäll det,» svarade karlen lugnt, »men
det va’ så längese’n, sir pastorn. Och gamla pastorn han
bråka just inte mycke’ med dom, inte — för han höll dom
fäll just inte så värst själf, och det gör fäll inte pastorn
heller, kan jag tänka.»
»Här är inte tal om mig nu, utan om er!»
»Ja det förståssl Det ä’ nog vigast te’ komma med
det, kan en tänka. Men si, jag ska’ säga pastorn hur
det ä’ här ute på öarna. En har så mycket te’ knoga
me’ för te’ skaffa sej en bit te’ äta och en trasa te’ få på.
sej, så en har just inte mycke’ tid öfver te’ tänka på
saligheten efteråt. Och när en då sir hur di som har
någe’ djäklas och domderar för te’ få mer, och när en vet
det, att det bara ä’ slantarna som talar, ja då rättar en
mun efter matsäcken, förståss. Och när en då har streta’
och arbeta’ som en häst — för nog vet di hålla efter en
med görat, strömmingspatronerna — så kan en behöfva
roga sig en smula, när dan ä’ slut, och kommer en då
ihop på en dans och har lite’ konfonjum i putellerna, så
ä’ det fäll inte te’ undra på om flickor och pojkar i en
smal vändning kommer lite’ för nära hvarann, kantänka.
Jag kan just undra hvad pastorn skulle villa göra för te’
hindra tocke, jag?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
