Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapellpredikanten. En skärgårdshistoria - 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAPELLPREDIKANTEN. 81
»Lära dem att synd är en dålig glädje,» svarade
kapellpredikanten med djup öfvertygelse; »och det är
också hvad jag händanefter vill försöka.»
»Ja det kan ju pastorn roa sej me’, så får han fäll
si hur pass långt han kommer,» återtog karlen efter en
kort paus. »Men hur ä’ det nu, skulle pastorn villa ge’
mej en handräckning för te’ komma ifrån henne däroppe
i Sundsvall?»
»ÄÅr det er mening att gifta er med Ölssons Johanna
då, om ni kan få det andra äktenskapet upplöst?» frågade
kapellpredikanten. »Och hvarför gör ni det?»
»Kors, för det att hon får en af gårdarna efter gubben!»
svarade karlen helt uppriktigt. »Och efter som jag inte
har nå’n förut, så...»
»Gör ni det inte också för att upprätta hvad ni båda
felat?»
»Jaså, pastorn menar för barnkräkes skull? Nåja, det
behöfs fäll inte; den kommer nog inte te’ behöfva svälta
för det.»
Kapellpredikanten ref sig förtviflad i sitt hår. Han
insåg det lönlösa i att försöka ingjuta någon sorts
skuldmedvetande i ett sinne sådant som detta, och för att komma
ifrån ett samtal som han insåg inte skulle kunna gagna
till något, sade han efter ett kort betänkande:
»Jag skall tala med Olsson och hans hustru, kanske
också med flickan, och sedan skall ni få svar. Kom igen
om ett par dagar, så få vi se.»
»Ja, tack för det! Men si, pastorn behöfver inte säga
dom att jag ä’ här, för si di tror att jag ä’ inne i stan
— och där har jag fäll också vari’ en tid, fast jag nu
håller te’ på en af småöarna här bre’ve. Och ä’ det så
att pastorn vill hålla te’ goe me’ en riksdaler, så...»
»Neji» skrek kapellpredikanten med en åtbörd som
gjorde att karlen stack ner slanten i västfickan igen.
»Bort med edra slantarl Kom ihåg att jag inte är född
här på ön.»
»Ne-ej, det ä’ så rätt, det!» sade karlen lugnt och
fortfor sedan, pekande med tummen åt dörren: »Och nu
ä’ det fäll ingenting som hindrar att pastorn vrider opp
låse’ igen ?»
Kapellpredikanten svarade inte ett ord. Han gick
bara fram till dörren, vred om nyckeln och slog upp den
Hedberg. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
