Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapellpredikanten. En skärgårdshistoria - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86 KAPELLPREDIKANTEN.
»Och på samma gång som du uppmanar mig till det,
så vill du att jag skall gå med till skepparänkan?» frå.
gade kapellpredikanten och stannade strax utanför sin
egen grind. »Tycker du inte själf, Vicke att det stöter
inte så litet på...»
»Ja men det är ju en helt annan sak!» ropade Vicke
och gjorde sig just i ordning att börja demonstrera
olikheten, då han hastigt slog sig själf en örfil och utbrast:
»Nej, det är så tusan heller! Om du gifte dig bara för
pengarna, så fick du vackert hålla mun sedan om sedligheten
och moralen! Ja, det är inte märkvärdigt Hur man
vänder sig här i världen, så har man ryggtaflan bak.
Och gifter du dig inte, så... Nej hör du, Acke, jag tror
vi lämnar det här åt ’moralfilosoferna ex professo — och
så kommer vi i stället öfverens om att gamle Bellman
ändå hade rätt, när han sjöng:
’Världen är ej så ful, som vi henne ängsligt afmåla,
Med storm och våg.»
Och nu sjöng Vicke den glada Fredmanssången, så
att det gaf eko i skogen, och när han slutat, föll bofinken
in med sitt optimistiska omkväde: »inte är jag ledsen
precis för det.»
Och det var i en mycket lättare sinnesstämning som
de båda vännerna efter en styf halftimmes forcerad marsch
kommo fram till skomakarens stuga, där de likväl nu endast
gjorde ett kort besök. Både kapellpredikanten och Vicke
tyckte, genast de kommo in, att där såg gladare ut än
förut, ty dörren till ytterrummet stod öppen och solen sken
in både genom den och genom glasrutorna framme vid
skomakarbordet, där mästaren satt och lagade ett par
fruntimmerskängor. Han såg mindre betryckt ut, tyckte de
båda, än när de första gången sågo honom. Barnen sågo
också gladare ut, de voro rena i ansiktet och om händerna;
ja, den äldsta flickan var till och med kammad och såg
genom denna enkla procedur betydligt mindre vild och
bortkommen ut än förut.
»Nå, hur står det till här hos er i dag?» frågade
kapellpredikanten och gick fram mot skomakaren, som lade
ifrån sig arbetet och steg upp för att välkomna honom.
»A tack, go’a pastorn,» svarade mannen och såg upp
på honom med ljusare blick än förut, »jag tycker riktigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
