Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapellpredikanten. En skärgårdshistoria - 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94 KAÅPELLPREDIKANTEN.
»Johanna! Är du där nere?»
»Ja, mor!» svarade hon hastigt och vände sig därpå
till kapellpredikanten, sägande:
»OÖm nu pastorn ville vara snäll, så gick han ut den
här vägen och kom in från andra sidan, så att mor inte
såg att jag talt med pastorn.»
Och därmed skyndade hon bort från kapellpredikanten,
som gjorde såsom hon bedt honom, under det han med en
tröstlös skakning på hufvudet sade till sig själf:
»Jag lär mig aldrig förstå det här folket. Ar det
dåligt i grund och botten eller är det helt enkelt en
följdriktig produkt af den natur och de förhållanden, i hvilka
det lefver? Det får jag lof att försöka genomtränga, det
kan vara värdt ett helt lifs studium.»
När han kom ut på den sidan af muren, där
uthuslängorna lågo, och skulle gå förbi hörnet af den nya logen
för att komma fram på landsvägen, steg en karl emot
honom bakom knuten och ställde sig i hans väg samt
lyfte vårdslöst på hatten och såg på honom med sin
bondsluga min.
»Har pastorn talt me’ Korp-Olle än?» frågade han
den förvånade prästen, som såg att det var besökaren från
förmiddagen.
»Hvad vill ni här? Gå er väg, jag har inte talat
med honom ännu!» svarade han kärft och ville gå ifrån
honom.
»Nej, pastorn tyckte mer om te’ språka med flickan,»
svarade karlen med ett bredt grin. »Ja, det ä’ en rar
jänta, det vet jag bäst.»
»Gå er väg, säger jag,» fortfor kapellpredikanten
strängt, »här har ni ingenting att söka. Hon vill inte
veta af er, det har hon själf sagt, och nu går jag in och
säger fadern att ni är gift förut.»
»Jaså! Ja då ska’ han nog laga så pastorn låter
mej bli skild från henne däroppe i Sundsvall, om jag
känner honom rätt,» svarade karlen lugnt, lyfte på nytt
lika vårdslöst på hatten som förut och slank af ut på
landsvägen med sin vaggande gång, i det han tog vägen åt
motsatt håll än där byggningen låg. När han kommit
några steg bort, vände han sig om och ropade efter prästen,
som med hastiga steg närmade sig den andra ingången
på muren:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
