- Project Runeberg -  Bland storstadsfolk och skärgårdsbor /
95

(1895) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapellpredikanten. En skärgårdshistoria - 12 - 13

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KAPELLPREDIKANTEN. 9S5

»För rexten så finns det fäll andra, så inte ä’ det
nå’n fara med det!»

Kapellpredikanten stannade ett par ögonblick,
obeslutsam om huruvida han skulle skynda efter den fräcke för
att ge honom en ordentlig upptuktelse; men när han
besinnat sig på att en sådan endast kunde vara kroppslig,
om den skulle kunna göra någon verkan, och han icke
gärna kunde anse förenligt med sin prästerliga värdighet
att smörja upp en karl ute på öppna landsvägen, gick han
in på gården och närmade sig den vackra verandan, då i
detsamma farstudörren öppnades och Korp-Olle själf trädde
ut på trappan, där han höll sig med ena handen i
dörrposten och sträckte ut den andra emot den kommande, i
det han med en helt annan ton i rösten än förut ropade
emot honom:

»Det var bra snällt att pastorn kom igen. Det ä’ så
mycke’ jag vill tala med pastorn om.»

»Jag har också någonting viktigt att tala med
Olsson om,» svarade kapellpredikanten och tog emot den
framräckta handen.

»Kom då in, så få vi språka. Jag får ingen riktig
ro i min själ förrän jag får säga pastorn hur här står te’
bå’ med det ena och det andra.»

Det var redan långt lidet fram på eftermiddagen och
solen började »lacka neråt», som det heter på
skärgårdsspråket, när kapollprodikanton lämnade Öfvergårdens
område och begaf sig af på vägen ner åt Fiskevik, där han
skulle träffa sin vän.

Han gick med långsamma och dröjande steg och
stötte tankfullt med käppen i den sandiga vägen, som om
han hade velat aflägsna ett hinder. Emellanåt stannade
han och lät sin blick öfverfara landskapet framför honom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 17 22:21:06 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstorstad/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free