Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kornblixt - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142 KORNBLIXT.
»Ja, och att han förstörde duktigt med pengar, det
hörde jag också.»
»Det gjorde han. Men på hvad sätt, tror du? Inte
på rummel och oordentlighet, det vet jag bäst, som var
med honom hvarje dag...»
»Men på nätterna låg du och sof, och hvad han då
gjorde...»
»Misstag, min bror! Mer än halfva nätterna
tilbragte vi vid böckerna eller i innehållsrika samtal uppe
på hans vackra dublett vid Vaksalagatan. Nej du, sina
flesta pengar förstörde han på välgörenhet — det fanns
mer än en som hade honom att tacka för att han kunde
ligga kvar vid akademien — och bland många andra
sitter här en! Min stackars gamla mor kunde ingenting
göra och hade han inte varit, så hade jag måst träla i
konditioner i stället för att nu få i allt lugn absolvera
mina examina. Tro därför inte, att jag vill göra honom
till något pelarhelgon. Å nej för tusan, han kunde nog
vara med om en galenskap, han också, när det så bar
till. Han kunde både dricka ett glas punsch och lyfta af
en port lika bra som någon annan; men det kom sällan
på, och när det skedde, så var det inte för att ställa till
råa exsesser, utan för att gifva utbrott åt ett
öfversvallande lifsmod eller för att få en hälsosam rekreation efter
arbetet.
»Nå, vid slutet af tredje terminen var han redan
färdig att taga sin filosofie kandidat, då en händelse
inträffade, som kastade om hela hans framtidsplan och dref
honom in på en helt annan bana än den han förut
utstakat för sig. Fadern dog plötsligt af slag, och det
visade sig nu, att hela den stora förmögenheten var en
humbug — det blef ett kolossalt fallissemang och den i
allt tänkbart öfverflöd uppfostrade sonen fann sig en
vacker dag fattigare än någon af oss andra.
»Jag minns så väl den morgonen, när han kom upp
till mig, sorgklädd och blek, men lika lugn och med lika.
högburet hufvud som alltid. Jag hade hört allt — men
jag hade icke träffat honom dagen förut, då jobsposten
nådde honom. För första gången var hans dörr stängd
för mig när jag bultade... förgäfves bad jag — jag slapp
icke in.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
