Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kornblixt - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KORNBLINXT. 143
Jag skyndade emot honom med tårar i ögonen. Han
sträckte ut sina händer emot mig.
»’Förlåt mig! sade han enkelt och rättfram, jag
kunde inte i går — slaget var för oväntadt, för häftigt
— jag behöfde tid för att sansa mig — jag ville inte att
du skulle se mig så svag som jag verkligen varl’
»Min stackars, stackars vän — och hvad skall du nu
göra?»
» Resa hem och begrafva min stackars far. Och
sedan — ja, sedan blir det att arbeta för bröd.
»Tror du således, att din fars förmögenhet... att ..
att den är förlorad ?»
»’Ja, det tror jag. På hans sista bref har jag tyckt
mig märka, att han kämpade med svårigheter — min
mor har också i sina bref låtit påskina — är det så, har
hon och mina systrar ingen annan än mig att lita till —
och därför inser du, att nu är det slut med drömmen om
en framtid för vetenskaplig sträfvan — nu blir det att.
hugga tag i det praktiska, att försöka skaffa sig en
framtid med händernas arbete.
»Men hur skall du väl kunna... och tror du inte,
att ställningen kan visa sig bättre än du nu föreställer
dig ?»
»Jag vet ingenting — jag tror ingenting! Jag vet
bara, att jag måste hem och att vi måste skiljas åt.»
»På kvällen reste han, sedan jag åtagit mig att
realisera hans möbler och böcker, och om en vecka eller så.
mottog jag ett bref, däri han underrättade mig om, att
hans värsta aningar besannats, att det enda som möjligen
kunde återstå för dem, var en liten gård i den lilla
norrländska staden, en gård som tillhörde hans mor och där
hon och hennes båda döttrar kunde få ett nödtorftigt tak
öfver hufvudet.
»’Hvad mig själf beträffar, skref han, ’så har jag
hopp om att få plats som bokhållare på ett af de stora
varfven däruppe, ett varf, som är förenadt med brädgård,
och att börja med får jag femhundra kronor om året,
jämte fria husrum och kost — och det är ju riktigt
lysande för en bokmal som aldrig i sitt lif tagit i en
brädstump en gång»
»Det skar mig i hjärtat, när jag läste de där orden.
Jag tänkte mig honom, utrustad som han var med de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
