- Project Runeberg -  Bland storstadsfolk och skärgårdsbor /
153

(1895) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kornblixt - 4

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KORNBLINXT. 153

där rösten Men det är ju inte tänkbart, det kan inte
vara...»

Längre hann jag inte, ty jag vet inte om karlen
hade flugit eller hoppat öfver afståndet emellan oss; men
innan jag hann tänka ut den tanke jag börjat med, kände
jag mig omfattad af ett par kraftiga, men darrande armar,
jag såg ett par stora, eldiga ögon i ett nästan likblekt
ansikte borra sig in i mina, och nu hörde jag en röst
som jag kände igen, fastän den grumlades af den
häftigaste sinnesrörelse, och som halft hviskade, halft pustade
i mitt öra:

»Så skulle vi då mötas ännu en gång i lifvet !»

»Axel!» ropade jag, alldeles ur min vanliga jämvikt
och med tårar i ögonen, »Axell! Är det du? Och hvad
i alla tider vill detta säga?»

»Det vill säga att nu har jag dig!» ropade han utom
sig och slog armarna ännu fastare om mig, »och nu
släpper jag dig inte så lätt Nu skall du komma med mig
till mitt hem...»

»Men jag förstår inte,» stammade jag, »hur kan du
vara här — hur kan du rå om... jag har ju frågat
efter ägarens namn, och man har svarat mig att han
hette...» j

»Donner, ja!» afbröt han hastigt och hans ansikte
fick ett mörkt uttryck; »kan man då inte byta om namn
här i världen?»

»Jo visst!» medgaf jag, »men att du skulle...»

»Sådana kunna förhållandena vara!» svarade han och
tycktes med en hastig ansträngning skaka af sig det
mörka uttrycket; »men det där skall jag tala om för dig
sedan. Nu kommer du med mig upp — var inte orolig
för din häst, den skall min kusk draga försorg om —
kom nu med mig upp, så att jag får presentera dig förv
min fru!»

Jag vet inte hvarför, men det där uttrycket har
alltid stött mig, och jag skulle bra mycket hellre velat höra
honom säga: »min hustru». Men jag sade ingenting, ty
jag visste ju af erfarenhet, att många äkta män begagna
det där talesättet: »min fru!» fastän jag alltid tyckt att
det låter litet misstänkt när det gäller makar. Det är
alldeles som när fruarna säga »min herre och man».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 17 22:21:06 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstorstad/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free