- Project Runeberg -  Bland storstadsfolk och skärgårdsbor /
154

(1895) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kornblixt - 4 - 5

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

154 KORNBLIXT.

Emellertid tog han min arm och vi gingo med
långsamma steg upp emot den nästan slottslika
hufvudbyggnaden.

5.

»Öch vet ni,» fortsatte berättaren, sedan man lämnat
bron och flyttat sig upp till verandan, där det var lugnare
och där man också kunde se de ständigt upprepade
blixtarna; »vet ni, det var det bekvämaste och finaste
landtliga hem, som jag tror att jag nå’nsin sett. Jag vill nu
inte tala om biljardsalen och ett par utmärkta salonger,
— sådant kan man få se hos hvilken brukspatron som
helst, — men sådana konstsaker, sådana taflor och ett
sådant bibliotek sedan — dem ser man inte alla dagar!

»Det var innanför biblioteket, i brukspatronens rök-
och skrifrum, som vi slogo oss ner sedan han befallt en
slyngelaktig betjänt att taga in kakes, ost och gammal
madera, och sedan min vän först gjort en hastig visit i
motsatta ändan af våningen, där frun hade sin boudoir
och sitt kabinett.

»Du får ursäkta min fru!» sade han helt vårdslöst,
när han kom tillbaka igen; »hon har sin migrän, och vi
få väl inte se henne förrän vid middagen.»

Jag tyckte att det där lät fasligt förnämt och
förvånade mig nästan öfver att han sade middagen helt rätt
och slätt och inte »dinern». Ty jag tyckte det, att när
man består sig med »migrän» ute på landsbygden, så
kan man gärna »dinera» också. Men emellertid slog jag
bort det, och när vi så druckit ett glas vin, tände vi ett
par utmärkta Bremercigarrer och började prata om nytt
och gammalt.

»Nå, kära du!» sade min vän, Axel Strömer —
så kallade jag honom fortfarande tyst för mig själf — i
det han lutade sig tillbaka i den bekväma hvilstolen; »är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 17 22:21:06 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstorstad/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free