Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett original. Studie ur Stockholmslifvet - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192 ETT ORIGINAL.
båda kontrahenterna betydligt försigkomna i den sortens
sport — nog af, de låtsade båda två som om det regnade.
»Vagnen stannade i det uppgifna hörnet.
»’Hvad får jag lof att betala?’ frågade kyrkängeln i
det han stack handen i byxfickan för att taga upp
portmonnän.
»’Jag är inte hyrkusk och inte åkare heller! svarade
jag helt kort.
»’Ja då får jag tacka så mycket för skjutsen, återtog
han och räckte fram sin hand, som jag inte låtsade se.
Men hos Karla hade han bättre tillmötesgående och han
kramade hennes hand både länge och väl, innan han
slutligen klef ur och jag smällde igen vagnsdörren efter honom.
Som du vet, är det en bra bit ifrån Södermalmstorg upp
till min lilla kåk, och det säkra är att vi tego minst halfva
vägen. Ändtligen, när vi kommit en bit fram på
Götgatan, vände Karla sig tvärt till mig och sade, under det
hon lade sin hand på min arm:
»’Är Olle ond på mig ?’
»’Hvarför skulle jag vara det?’ frågade jag, i det jag
drog mig ännu mera tillbaka i mitt hörn.
»För att jag... för att jag ..
»För att Karla hånglar med den där kyrkängeln?’
ifyllde jag, som af min harm och hjärtesveda lät förleda
mig att begagna det fula ordet.
»’Jag hånglar inte och någon kyrkängel är inte Hugo”
ropade hon nu, i det hon satte sig kapprak i vagnen.
alldeles rosenröd af förargelse. ’Jag tycker om honom och
jag rår verkligen inte för, om Olle gått och gjort sig
några tokiga föreställningar Det är inte mitt fel om en
flicka inte kan visa sig vänlig mot en karl, utan att han
genast tar sig några höga tankar och det skall jag säga
Olle, att aldrig i lifvet kommer jag att...
»Jag gaf henne inte något tillfälle att tala om hvad
hon aldrig i lifvet skulle komma att göra eller säga, eller
bestämma sig för, ty nu flög det i mig som en blixt att
här fick man lof att ta’ sin värdighet i akt, det fick nu
svida hur mycket det ville, och därför sade jag helt kallt
och hånfullt, medan jag rätade upp mig ur vagnshörnet
och vände mig direkt till henne:
»Tror Karla att jag tagit mig några höga tankar
eller några tankar alls rörande henne, så har hon lurat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
