Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett original. Studie ur Stockholmslifvet - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT ORIGINAL. 193
sig och det kapitalt ändål Det är sannerligen inte mitt fel
om en karl inte kan visa sig artig och vänlig mot ett
fruntimmer, utan att hon bums inbillar sig att han är kär
i henne. Karla är inte alls af den sortens flickor som
jag skulle kunna tycka om, så att hvad mig beträffar, så
kan Karla vara alldeles lugn. För mig skall hon få
förlofva sig med hur många kyrkänglar som helst och det
skall hvarken hindra mig att äta eller sofva.’
»Nå, det var ju bra, det, sade hon snäft och det
föreföll mig som om det hade förargat henne att jag inte
talade om att hugga tag i en revolver eller skaffa mig en
dosis cyankalium; ’men då kan jag inte förstå hvarför
Olle sett så förargad ut hela tiden, och hvarför Olle var
så elak mot den stackars Hugo.
»Därför att jag inte tycker om herrar som slå för
döttrarna bakom ryggen på deras mor! svarade jag och
såg så moraliskt sträng ut som jag nå’nsin kunde. Men
det tycktes inte imponera på henne, utan hon svarade
helt frankt:
»Den ungherre som inte vågar det, den kallar jag
för en nattmössa
»OÖch fast vi nu hade svängt in på mammas gata,
som var mörk i hågen efter vanligheten, så gick det upp
ett ljus för mig och det blänkte till som en blixt ändå!
Jag hade varit för betänksam och för formenlig, jag hade
gått den breda, raka vägen och glömt Salomos visaste
vishetsord om det obegripliga uti ’en ung mans väg till ena
pigo’l Men tappt ville jag inte ge för det, utan därför
tog jag den mest moraliska ton jag kunde leta rätt på
och svarade:
»Det är inte alla unga flickor som tycka om
smygvägar och jag är säker om att till exempel Lina ..
»’Lina? Ha ha ha! Jo det var just den rätta! skrek
Karla och kastade sig baklänges i vagnshörnet med sådan
fart att hon fick benen och fötterna upp på framsätet.
”Hon, som varit hemligt förlofvad med kusin Otto i två
år, och det fast mamma inte misstänker ett dugg.
»Kusin Otto? Hvem är det? frågade jag alldeles
mekaniskt, ty nu föll jag ur den ena förvåningen och i
den andra.
»A, han är ingeniör, men har ingenting att göra,
svarade Karla helt vårdslöst, i det hon tog ned fötterna
Hedberg. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
