- Project Runeberg -  Bland storstadsfolk och skärgårdsbor /
224

(1895) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Villovägar - 3 - 4

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

224 VILLOVÄGAR.

»Men hvarför ni, mor Stina, tackade Gud så vackert,
det har jag litet svårt att begripa!»

»Jag tänkte på andra som ä’ ute och far,» svarade
hon sakta, »och som också kan komma på villovägar!»

»Jaså, på det viset!» svarade fyrmästaren. »Jaja, det
finns mycket som blänker och lockar här i världen!»

Det blef nu en lång stunds tystnad, och alla tre spände
sina öron för att höra om en ny flyttfågelsgrupp skulle
nalkas. Men ingenting störde tystnaden, förrän den gamle
lotsen däruppe med djup röst varskodde de andra två, i
det han ropade:

»Nu ser jag topplyktan rätt öfver kobben! Om tjugu
minuter skall vi ha’ honom här!»

j 4.

Några minuter därefter voro de nere vid båtbryggan,
där Jonson satt väntande i båten, färdig att taga till årorna
vid första signal. Flere af lotsarna voro redan där nere
och några af fyrpersonalens barnungar stodo där nyfikna
och undrande med fingrarna i munnen. Ett par af
kvinnorna hade äfven kommit ner, och bland dem var också
Lotta, som när hon fick se fyrvaktarhustrun genast gick
fram till henne, stack sin arm under hennes och hviskade:

»Nu ska’ ni ge er till tåls, mor Stina! Jag ä’ säker
på att Osterman kommer och har honom med sig!»

»Gu’ signa dig för de ordena, kära barn! Men tänk
om han inte stannar!»

»Visst stannar han, det ska’ ni få se!»

Hon hade knappt hunnit tala ut, förrän ånghvisslans
djupa ton på långt afstånd hördes skära igenom den ännu
stiltjetunga luften.

»Hör ni! Hvad sa’ jag?» ropade Lotta och tryckte
sig tätt intill den darrande modern, som med knäppta
händer stod och stirrade ut i mörkret.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 17 22:21:06 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstorstad/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free