Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Villovägar - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VILLOVÄGAR. 231
jag va’ där. Och när Österman sa’ att vi promt skulle
ge’ oss åf, så blef jag arg och svarte att det angick honom
inte, för jag tyckte jag va’ så mycket karl, så jag kunde
sköta mig själf.»
»OÖch oss tänkte du inte på, som satt hemma och va’
oroliga!» sade modern förebrående.
»Jo, visst tänkte jag på er; men så tyckte jag det
också, att när ni inte såg te’ båten och ni visste att det
blåste vind inåt, så kunde ni fäll begripa, att jag hade
följt med! Och så när vi kommo i land borta ve’
Skeppsbron, så träffa Österman på ett par lotsar från Husarö,
som han kände te’, och medan han pratade med dem,
så passa’ jag på och gaf mig åf ut på egen hand —
och ni ska’ inte tro, mor, att det var i någon ond
mening, utan jag tyckte bara det, att så gammal var
jag, så att jag inte behöfde gå och ledas i band som en
hundvalp.»
»Och så kom du ut på villovägar?» frågade modern
och väntade med bäfvande hjärta på svaret.
»Nej, det gjorde jag inte medsamma, intel Utan
jag gick och såg på stan och de granna husena och
gatorna, men så hur det var, så tyckte jag, att jag behöfde
mig lite mat, och pengar hade jag ju och så gick jag in
på en källare eller någe’ tocke där på en lång, krokig
gata borta i själfva stan, där det bodde en hel mängd
med segelsömmare — och därinne träffade jag på några
sjömän, som gaf sig i språk med mig, och di bjöd på konjak
och öl, och så fick jag förstås lof att bjuda dom igen och
på det viset blef det i flera omgångar, och när jag kände
att jag börja’ bli yr i hufve, så ville jag stiga opp och gå
min väg — men då satte di te’ och skratta åt mig, och
somliga skällde på mig och kallade mig morsgris och
bondjanne, och då blef jag sint och ville smörja opp dom,
men så blef vi goda vänner igen, och sen minns jag icke
mycket åf alltihop — utom det, att först va’ vi inne på
någe ställe där di spelte med långa käppar på ett stort,
fyrkantigt bord, där det låg några bollar, och sen va’ vi
oppe på ett ställe, där de bjöd på punsch och där det va’
fruntimmer som passa opp, och en af dom — hon var för
resten lik fyrmästarns Lotta, fast hon va’ rödhårig, kom
och satte sig i knä på mig — och då blef en af di andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
