Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om hantverksämbetena under medeltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För klädeshandlarna i de olika stadssamhällena linnas särskilda
privilegier utfärdade. Redan Henrik Lejonet skall ha utfärdat ett
sådant för klädeshandlare i Hagen, hvilket sedan ånyo stadfästades 1268.1
I spetsen för deras ämbete skulle stå två mästare (magistri), hvilka
ägde döma i mindre mål.
Ett gemensamt råd för Braunschweig bildades 1269, då rådmännen
från den gamla staden (Altstadt), Hagen och den nya staden (Neustadt)
trädde samman till en korporation.2
Väfvarna i Etampes3 erhöllo af Filip II August 1204 ett
pri-vilegiebreD, hvari han fritager dem från alla offentliga bördor och
afgifter med undantag af rättmätig tull, böter för blodsutgjutelser,
härbann och rusttjänst. Härför skola de emellertid erlägga till honom
årligen 20 pund silfver, en för denna tid synnerligen hög summa. Do
få rätt att själfva hland sig utse fyra rättskaffens män, hvilka må äga
att skipa rätt för dem och förordna om hvad som nödigt är. Dessa
fyra handtverkare (ministeriales) skola svära konungen och hans
præ-positus sin trohetsed samt lofva att vårda lag och rätt samt att för
konungens räkning uppbära den årliga afgiften. 1 illika skola de töra
uppsikt öfver handtverksämbetet och därvid för konungens räkning
uppbära de straffbelopp, som utkräfvas. Konungen själf lofvar till sist
att ej b ortförläna denna afgift.
Här ha sålunda väfvarna fått rätt att själfva genom fyra valda
förtroendemän utöfva de rättigheter, som annars plägade tillkomma den
kungavalde mästaren. Detta betecknar naturligen ett stort steg i ramat
i själfstyrelse, och för organisationen åtskilligt narmare de
förvaltningsformer, som under den senare medeltiden blefvo de förhärskande. Man
ser här tillika, hurusom väfvarna tydligen äro rädda for att konungen
genom att bortförläna den afgift, som de äro skyldiga honom, skall
bringa dem i beroende af någon enskild storman. De taga darfor af
konungen en försäkran att så ej skall ske.
vånare ^e-Wik, »ut possint ibi emere et vendere pannum quem ipei pa»,
omnia» (tryckt hos Keutgen 356).]
1 [Tr. hos Keutgen 355.]
2 Hegee II 419. ,V1
[Levasseur I2 266 f.]
Etampes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
