Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning - B. Invånarne - c. Näringsfång, Fabriker, Handel - Åkerbruket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lf
i Norge 1846 etl pä 678, hvilket icke utvisar
något för Sverige särdeles ofördelaktigt
förhållande, synnerligast som de för Danmark och
Norge uppgifna förhållandena hänföra sig till
äldre perioder än de Svenska.*)
Af etthundrade sakfiillda voro 1830: 12,2,
1840: 14,3,1850: 12,3 och 1852: 14 proc.
qvinnor. Till åldern voro år 1852 blott 1 proc.
under 15 år, 7,7 proc. mellan 15 och 20, 18,2
proc. mellan 20—25. 20,8 proc. mellan 25 — 30,
16,7 proc. mellan 30 — 35, 12,3 proc. mellan
35 - 40, 7,6 proc. mellan 40— 45 och 4,8 proc.
mellan 45—50 år. Utöfver 50 år voro 5,3
procent af alla anklagade. Af äkta födsel voro
samma år 82,8, af oäkta 10,3 proc. af de
sak-fällda, och nära 5 af dessas hela antal utgöras
af ogifta, ehuru man pä de sednaste tio åren
funnit de gifta brottslingarnes antal tillväxa.
År 1842 voro t. ex. af 100 sakfällda 62,7
ogifta samt 26,3 gifta, men 1852 voro 59.4 ogifta
samt 30,2 gifta (enkorochenklingar oberäknade).
I afseende på de sakfälldes stånd eller
yrken synas tjenstehjonen alltid bilda en relativt
öfvervägande majoritet, med omkring en
fjer-dedel af hela antalet. Näst derefter komma
kvrrektionister och lösdrifvare, dernäst
sådana personer af allmogen, som icke äro
bönder på egen eller andras jord, så torpare, som
utgöra 9,7 proc. af förbrytarnes antal, ehuru
de äro blott 6,1 proc. af rikets folkmängd.
Förseelserna mot person äro oftast flera än de
mol egande rätt; af det förra slaget
förekomma mest slagsmål (4,059 år 1841; 4,612
år 1852), lägersmål (855 år 1841; 1,198 år
1852), äktenskapsbrott (154 år 1841; 141 i
medeltal åren 1845—1849: 148 år 1852),
barnamord (35 år 1841; 48 år 1852), — af det
sednare slaget tjufnader (3,278 år 1841; 4,649
år 1852) och förfalskningsbrott.
Sjelfmörda-re eller personer, omkomna genom eget groft
vållande, voro åren 1830 34 i medeltal 166,
1840-44 i medeltal 202, 1850: 255, 1852:
327. — De häktades antal uppgick under
loppet af ären 1845 49 i medeltal till 21,565,
under loppet ar 1852 till 24,802, deraf
fån-gar på vatten och bröd och i så kalladt
enkelt fängelse år 1852 icke mindre än 13,551,
lifstidsfångar 1,600, för försvarslöshet och
0-lofligt kringstrykande häktade 5,244 o. s. v.
De bysattes antal uppgick år 1852 till 31.
Utgifterna för fångvården hade från 153,934
r:dr år 1824 år 1844 stigit till 691,466 och
år I853 till 804,821 rdr b:ko.
Om fångantalet jemföres med folkmängden,
så finner man, att åren 1845—49 i medeltal
hvar 568:de och vid slutet af 1852, då de i
fängelserna qvarbefintligas antal utgjorde 6,274,
hvar 606:le person varit mot sin vilja
beröfvad friheten.
c. Näringsfång. Fabriker, Handel.
Åkerbruket är Svenska folkets vigtigaste
näringsfång, om det ock såsom källa till
nationalvinsten måste anses stå efter bergsbruket
och icke heller bedrifves till sådant omfång,
som landets vidsträckthet synes gifva vid
handen. Detta sistnämda förhållande har imcller-
"j Ljungberg, Allmän Statistik, II, 265.
tid sin grund deri, att en icke obetydlig del
af landets yta stiger till en höjd af mer än 2,000
fot öfver hafvet, d. v. s. högre än växtligheten
går under våra bredder, hvarjemte vid pass 500
qv.-mil upptagas af sjöar och mer än 2,000
qv.-mil af hedar och berg. Dessförutan är Sveriges
jordmån i allmänhet stenbunden, jern- och
sandblandad samt består blott på fä ställen af
växtmylla. Man känner icke med bestämdhet
huru stor del af landet, som är odlingsbar ellcr
icke, ej en gång huru mycket deraf som är
odladt, och huru mycket af den odlade jorden,
som användes till åker, äng, betesmarker o. s. v.
Imellertid har man trott sig kunna beräkna
den öppna åkerjorden till en areal af 2,980.000
tunnland eller 129 Sv. qv.-mil, sålunda af
rikets hela areal.*) Om dertill antagas 4 mill.
tunnland eller 172 qv.-mil för ängar och
betesmarker, så utgör den i bruk varande
jord-rymden nära -,’r af riket, sedan vattnens
areal blifver afdragen, hvarefter ] ’r’ återstå för
berg, skogar och ödemarker.
Enligt Landshöfdingai nes femårsberättelser ")
skördades, efter afdrag af utsädet, i Sverige
under nedanstående år:
1818-1822 1848- 1850
Säd 5,831,503 t:r Säd 8,791,950 t:r
Potates 2,289,469 — Polates 4,886,738
~ 8,120,972 — 13,678,688
Af sädesarterna bestod största qvanlileten
af råg (1850 = 2,252,689 tunnor; 1851—55:
2,908,000), korn och ha fr a (resp. 2,252,000
och 2,097,000 tunnor; 1851—55: resp.2,354,000
och 2,776,000 tunnor), hvaremot
/it>e*e-skör-den uppgick till blott 326,129 tunnor (1855:
345,785 tunnor). Pofafes-odlingen, som i
Sverige infördes först sent, liar i synnerhet gått
framåt; i början af 1800:talet utgjorde t. e\.
hela utsädesqvanliteten potates blott 6 proc.,
men redan 1822 hade proportionen stigit till
20 proc. och af 100 tunnors utsäde af alla slag
voro år 1842 28 tunnor potates, 1847 redan 32.
Är 1805 skördades i Sverige blott 30,000
tunnor potates. De delar af landet, som
hufvudsakligast producera säd, till och med öfver
sitt behof, äro Malmö, Uppsala, Mariestads,
Christianstads, Stockholms, Halmstads,
Linköpings och Westerås län, medan Ny köpings och
Wisby län deraf producera tillräckligt för
behofvet; största potatesodligen drifves i
Christianstads, Carlskrona, Halmstads, Malmö, We-
*) Ljungberg. Forssell uppgifver i sin »Statistik»
åkerjordens areal till 79,’29 qv.-mil, hvaremot
äng o. beteshagar skulle upptaga 167,51.
Ljungberg grundar sin beräkning derpå, att landet
producerar 10 mill. t:r säd och 5 mill. tunnor
potates och antager en skörd af 5 tunnor säd
och 6 tunnor potates för tunnlandet.
") För 1850 —55 utgör årliga medelbeloppe!
af skörden 15,279,915 tunnor, deraf 5,429,545
tunnor potates. — När ofvanstående skrefs
— medlet af Augusti 1857, saknades
ännu 6 Landshöfdinge-berältelser för 1850
—1855. Vi hafva i allmänhet ansett oss
böra stadna vid året 1850, ehuru ny
an-uppgifter blifvit intagna, der sådana varit
tillgängliga och kunnat inrymmas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
