Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning - B. Invånarne - c. Näringsfång, Fabriker, Handel - Bergsbruket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
sala Län 119,809 skepp, (deraf Dannemora
grufvor 103,005), Stockholms Län 73,010 skepp.,
deremot Jonköpings Län blott 52,674 skepp.,
hvaraf 51,430 från Taberget, Norrbottens Län
endast 3282 skepp., deraf 1982 från Gellivara,
och Jemllands Län endast 729 skepp. —
Tackjerns ti II verkning en var 1855 störst i
Kopparbergs (275,445 skepp.) och Örebro (260,671
skepp.) Län Samt dernäst i Wermland (148,531
skepp.); mesta stångjernet tillverkades s. å. i
Wermlands Län (170,759 skepp.) och dernäst
i Kopparbergs (120,001 skepp.), Gefleborgs
(108,000 skepp.) samt Örebro (102,000 skepp.).
Af m*god» tillverkades mest i Södermanland,
Östergötland, Örebro och Kopparbergs Län;
bland de egentliga gjulerierna stodo
Ankarsrum i Kalmar Län (3643 skepp.), Bolinderska
gjuteriet i Stockholm (3,312 skepp.). Åker i
Södermanland (2,539) och Motala i
Östergötland (2,354 skepp.) främst. Masugnarnas
antal i hela riket uppgifves för 1855 till 234;
smälthärdarnas till 1,300, de egentliga
gjuteriernas till 33.
Af jern utskeppades under loppet af 1855
följande: 554,060 skepp, st.st v. stångjern,
10,936 skepp, smältstycken, 18,885 skepp, stål,
3,600 skepp, plåtar, 6,555 skepp, spik, 6,335
skepp, bandjern och diverse manufaktur. —
Största qvantiteten stångjern, 260,290 skepp.,
gick till Stor-Britannien, medan Nord-Amerika
tog 96,355, Danmark 52,488 och Frankrike
40,484 skepp. Till Belgien gingo 27, till Norge
60, till Finnland 409 och till det öfriga Ryska
riket 8 skepp.
Nickel tillverkas vid Frösdal i
Wester-Norrlands Län, vid Sågmyra i Kopparbergs
Län samt vid Klefva i Jönköpings Län, och
exporterades deraf under året 1855 omkring
43,000 skalp.; — Messing tillverkades 1855
endast vid Skultuna i Westmanland till ett
belopp af 788 skepp. Blyverk finnas vid
Löf-åsen och Morgården i Kopparbergs Län, vid
Sala silfververk samt vid Guldsmedshyttan
och Bornshyttan i Örebro Län, hvilka år
1855 tillverkade inalles 1,849 skepp. b.v. Af
oarbetadt bly utfördes till Norge 45 skepp. —
Under loppet af 1855 tillverkades ingen Zink
(denna tillverkning af malmer från Hammars
socken i Örebro Län samt från Godegårds
socken i Östergötland gick 1854, vid
Ekensbergs Zinkverk nära Stockholm, till 86 skepp.
10 lisp.); imellertid exporterades detta år 1,695
skålp. zink, och sedan det bekanta bolaget
i)Vieille Montagne» i Luttich för 2,700,000
fr. inköpt Arnmebergs Zinkgrufvor vid
Askersund *), torde zinkbrytningen snart bli
uppdrif-ven till ansenlig höjd.
Rikets förnämsta K’oboltverk är Ttmaberg
) Utom Zink- och Kobolt-grufvorna medföljde
i köpet äfven den af bruksförvaltaren Mörk
upptagna Läggesta koppargrufva.
i Södermanland, der 1,437 skålp, v.t.
förfärdigades år 1855; 180,352 skålp. koboltmalm
utskeppades s. å., största delen till England. —
Svafvel beredes vid Stora Kopparberget, Öster
Silfberget, Såghyttan, Korsnäs och Löfåsen,
alla i Kopparbergs Län, samt vid Dylta i
Örebro Län. Tillverkningen uppgick 1855
till 639 skepp., hvaraf blott 4 lisp.
exporterades till Norge och Finland. Vitriol tillverkas
likaledes vid Dy|ta och vid Stora
Kopparberget samt vid Ölands och Lovers Alunbruk;
af större vigt är imellertid ^frm-tillverkningen,
som idkas vid Latorp i Örebro Län, Kaflås,
Carlfors och Hönsäter i Skaraborgs Län, Ölands
och Lovers Alunbruk i Kalmar Län samt vid
Andrarum i Christianstads Län. Af bela
tillverkningsbeloppet, som 1855 utgjorde 7,624
tunnor (under åren 1843—1853 tillverkades
årligen öfver 9,000 tunnor), utfördes öfver
77,000 lisp. till Finland, Danmark och Liibeck.
De Svenska Kndfüryi-verken (Dylta, Ölands
och Lovers Alunbruk, Ridkärr och Rishacka
i Örebro Län. Stora Kopparberget och
Öster-Silfberget i Dalarne samt Peterburg i
Gefleborgs Län) tillverkade 1855 tillsammans 7,175
tunnor, hvaraf blott 488 utfördes. Härtill
komma ytterligare ett blyerz-\erW i Norbergs
by uti ^Vestmanlands Län, hvilket s. å.
tillverkade 170 skepp., och marmor-bruket på
Kolmården, hvars tillverkning för 1855
uppgifves till ett värde af 5,856 rdr bko. I Glafva
socken i Wermlands Län tillverkas takskiffer,
och i Töksmarks socken af samma Län brytes
Tälgstcn. Någon tillverkning af
Porfyr-ar-beten (vid Elfdals Porfyrverk i Dalarne) finnes
icke uppgifven för 1855, men uppgick 1854
till ett belopp af 1.750 rdr, och den
brun-sftfrjs-brytning, som förut varit idkad på
hemmanet Bölets mark i Undenäs socken af
Skaraborgs Län, har likaledes legat nere 1855.
Sverige har ett enda Stenkols-\crk, vid
Höganäs, i Wäsby socken, Luggude Härad
och Malmöhus Län. Här uppbrötos år 1855
tillsammans 178,108 tunnor stenkol till ett värde
af 96,354 rdr bko. och deraf försåldes 88,560
tunnor, värda 53.792 rdr bko.
Sammanräknade antalet af ständiga arbetare
vid rikets grufvor och bergverk utgjorde år
1854 inalles 18,298 personer.
Af det ofvanstående inses, att den Svenska
bergverksproduktionen alltjemt utvecklat sig,
och att i synnerhet de vigtigaste mineralierna
gifvit nästan ständigt ökad afkastning. Man
har beräknat värdet af landets hela
bergverksproduktion till omkring 15 mill. rdr bko
årligen.
Af denna ansenliga produktion utföres, som
ri redan haft tillfälle antyda, en högst
betydande del till främmande länder, företrädesvis
jern och koppar. Följande tabell meddelaren
öfversigt af den vigtigaste exporten af
bergverkens produkter vid olika perioder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
