Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blåkulla, eller Blå Jungfrun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Blåkulla, eller Blå Jungfrun.
Öfversta toppen af ön Jungfrun i
Kalmar Sund, se vidare Jungfrun. — I
Solberga socken af Inlands Nordre
härad i Bohuslän ligger äfvenledes en
Blåkulle, eller Blån, en landkänning pà
Brattön i Hakefjord. Holmberg säger,
att »Blåkullen är den första
landkän-ning af södra Bohuslän, sora visar sig
för den från Skagen kommande
seglaren; derefter följa Marstrands fyr och
Tjörns berg.» Enligt honom besjunges
detta berg af Ossian under namnet
Gormmeall, hvilket ord lär skola betyda
Blå Kullen. En tradition förtäljer, att
på Brattön bodde i fordna tider en
qvinna, vid namn Torna, med sin enda
son, sora hvarje sommar var ute pà
härnadståg. En höst kom ban icke
tillbaka, och den sörjande modern gick
sedan i långa tider hvarje dag upp på
Blåkullen, spejande utåt hafvet efter
sonen. Slutligen varseblef hon en dag
en drabbning på Marstrands-fjorden och
kände bland, de stridande igen sonens
skepp, just sora detta gick till botten.
Förtviflad störtade hon sig i hafvet och
omkom; men hennes lik flöt upp vid
ett icke långt ifrån Brattön beläget
skär, som ännu efter henne kallas
Tornaskäret. Fiskare påstå sig hafva i
sednare tider iakttagit, att detta skär
fortfarande höjer sig.»
I öfrigt förekommer i nästan hvart
och ett af Sveriges landskaper ett
Blå-kulla, hvilket står i samband med de
vidunderliga sägner om trollkäringar,
påskfärder och barns bortförande, hvilka
en tid troddes och föranledde
blodsdomar och exekutioner. Vi hafva trott
oss böra meddela följande korta
sammandrag af historien om dessa
hexeri-processer.
»Den 29:de Maj 1668 inkom till
landshöfdingen Gustaf Duwall i Falun
rapport från kronobetjeningen, att en
piga från Herrdal ankommit till
Elfve-dalen och systelsatte sig med trolldora.
Lars Petri Elvius var då pastor i
Elf-vedalen och inrapporterade det till
biskopen i Westerås. Hon bekände sig
hafva ridit till Blåkulla på sopqvasten,
fört bain dit, skafvit af klockorna och
messhaken på första Böndagen och
lemnat hin håle. Hon arresterades; men
resorna och barnförandet till Blåkulla
fortforo samt spridde sig allt mer och
mer omkring. De misstänkte
arresterades, sattes i bojor och handklofvar,
med stark vakt, dock foro de likväl till
gästabodet i Blåkulla på kyrkoherdens
kor, förderfvade länsmans och annat
godt folks boskap och satte getter,
sop-qvastar och annat i stället för sig, då
de foro bort. Denna sak, långt ifrån
att auses för vidskepelse och öfvertro,
togs så allvarsamt, att ransakningar,
domar och exekutioner anställdes — ett
blodigt bevis på tidens råhet.
De mesta af de för trolldom
anklagade voro qvinnfolk, hvaribland en
benämd Gertrud Svensdotter, 12 är gammal
»bekände sig hafva tagit tjenst hos
Satan för 5 år sedan, men visste icke
annat än det skulle bära till kyrkan,
då det bar åt Blåkulla med sin
läromoder Store Marit. Vidare bekände
lion sig bohlat med Satan, raollkat
pa-storis hustru och hans barns
præcep-torem etc » Exekutioner och straff
anställdes på regeringens befallning, och
presterna tillsades att förraana sina
åhörare till en rätt gudsdyrkan och att
afstå från den vederstyggliga
trolldomssynden. En koramission nedsattes i
Dalarne att ransaka om trollpackorna
och de förförda barnen; uti
kommissionen presiderade hans excellens riksrådet
Lorentz Creutz. Den 14 Augusti 16 68
begyntes ransakningen. I Mora socken
dömdes 17 personer till lif, bål och
brand, »af hvilka 2:ne hustrur såsom
gravidæ skontes till efter
barnafödan-det, då de strax skulle dräpas; bålet
stod tillreds.» De öfriga 15 gingo
Bar-tbolomæi dag, först 7 på första bålet,
5 på det andra och 3 på det tredje;
ett gräsligt spektakel, sora I. Moræus
i sitt bref kallar det. Bålen stodo gent
emot kyrkan å andra sidan elfven, så
att hela menigheten, så väl af Mora,
sora de omkringliggande socknarna,
kunde noga se det. Trollpackorna gingo
hurtigt till döden, utom de 2:ne sista,
hvilka begynte jemra och grufva sig.
14S barn straffades med ris, och en
gosse sprang gatlopp mellan de andra
socknepojkarna. Somliga barn fingo stå
med bara axlar och ris i händerna
afsides i kyrkan hvarje Söndag ett helt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
