Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Borgholms slott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
löpgrafvar och skausar blifvit uppkastade,
besköts nordöstra rundeln med 3 halfva
kartover och bröstvärnet nedsköts. De
belägrade uppsatte väl bolverk i slottet;
men fienden besköt i tvänne dygn
rundeln, stora muren och slottet med
spräng-kulor och fyrbollar samt lät slutligen
hemta 4 kartover från Kalmar,
hvarmed skjutningen fortsattes till den 11
Juni, då vallar och murar voro
sönderskjutna och stormstegar uppsattes.
Besättningen anhöll då, att Hammarsköld
måtte spara sitt och deras lif till
fäderneslandets tjenst; men hans
hjeltemod hade injagat sådan förskräckelse
hos Danskarne, att dessa ej ville dertill
samtycka, förrän han till dem
utlem-nades. Besättningen ropade då från
fästningen, att förr skulle man spränga
sig i luften eller mangrannt låta
nedsabla sig. Då afstodo Danskarne från
sitt påstående. Dagtingan blef
fastställd sålunda, att de belägrade skulle
med allt hvad de egde öfverföras till
fasta landet, krigsförrådet tillfalla
Danskarne och Hammarsköld icke på 3 års
tid tjena emot dera. Danskarne
öfver-trädde strax vilkoren. Sora Olands
invånare, uppmuntrade af sina prester,
varit Sverige ståndaktigt trogna,
förlorade besättningen allt hvad den egde,
många afkläddes och mördades under
föregifvande att de medtagit krutpåsar
och ville stanna qvar i landet; alla
Olands prester bortfördes i fångenskap
till Danmark; invånarne mördades,
deras boningar härjades och brändes.
Hammarsköld, sålunda bedragen, fortfor
att i kriget tjena sitt fädernesland.
Borgholms fästning hade måst gifva sig
endast af brist på tillräckliga
försvarare; deras kanoner voro äfven för små
mot Danskarnes. De af Olands
invånare, som lemnades vid lif, måste svärja
trohetsed åt konungen i Danmark.
Öfverste Friis, som här blef kommendant,
höll dem till strängaste lydnad.
Freden i Knäred 1013 återställde
åt Sverige Borgholm, sora nu åter
befann sig i ganska dåligt skick. Redan
samma år gjorde Gustaf II Adolf
anstalter till byggnadens förbättrande, och
äfven drottning Christinas förmyndare
anbefallde slottets reparation; men
arbetet gick långsamt. Då pfalzgrefven
Carl Gustaf år 1651 erhöll Öland
såsom förläning och hitflyttade, var
endast norra flygeln af slottet så
färdig, att den kunde bebos. Hela östra
flygeln, sydöstra tornet, äfven det i
sydvest och grunden till södra flygeln
ända till fönstren i nedra våningen,
uppfördes i hans tid. Han använde
härtill icke mindre än 200 arbetare,
och för arbetets ledning inkallades till
Sverige Nikodemus Tessin. Här
tillbragte Carl Gustaf troligen sina
lyckligaste dagar, hvarföre han ock en gång
under kronans tyngd utropade: »O,
mitt goda Öland! Huru lugn och
lycklig var jag icke på din strand! En
gång, när jag blir trött vid bullret,
skall jag der sätta mig i ro och låta
min son slitas med regeringsbesvären.»
— Efter Christinas afsägelse hörde
Öland med Borgholm till drottningens
underhållsländer, och på slottet satt
hennes »Hoppman», Lars Assarson. —
Under konung Carl XI:s regering
måste Borgholm åter uthärda en
belägring. Både Danskar och Holländare
landstego år 1677 på Öland och
härjade. 3,500 man framträngde till
slottet, sora då hade en besättning af
endast 200 man. Amiralen Hans
Wachtmeister anlände dock i rättan tid till
dess undsättning och förjagade fienden
samt eröfrade, bland annat byte, äfven
de stormstegar, han redan börjat
uppresa mot murarna. Carl XI vårdade
sig mycket em Borgholm och
öfverlemnade år 1681 fortsättningen af
slottsbyggnaden åt dåvarande öfversten
Dahlberg. Södra delen blef färdig med
undantag af ett litet stycke, sora aldrig
fullbordades. Architekten Svanschöld, i
förening med landshöfding Gvllenpistol,
ledde sedermera arbetet, hvilket dock
under konung Carl XILs krig alldeles
afstannade. Från denna tid stod
slottet obegagnadt och förföll, tilldess det
år 1806 förstördes af vådeld.
»Borgholms slott», heter det i
Thers-ners »Fordna och Närvarande Sverige»,
»i clet skick, det nu befinnes, har icke
än hunnit fullkomligen öfvergå till ruin.
Dess fasta murar trotsa tiden, så att
det, med någon kostnad, kunde
åtminstone delvis åter upphjelpas, till
mycket gagn för Öland. En qvadratisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
