Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kalmar.
Kalmar.
127
ningen blifvit alltifrån början
förfuskad. Konung Erik uppehöll sig redan
i flera år på Kalmar Slott, och sedan
uppresningen mot honom utbrutit, blef
äfven Kalmar honom fråntaget genom
Engelbrecht. Men kon. Erik kom år
1434 med en flotta till Kalmar och
återtog staden samt sköflade och brände
både utom och inom densamm*a,
hvilken ännu icke hunnit repa sig från
en eldsvåda, som 1408 hemsökt
staden. — På våren 1430 stod
Engelbrecht åter utanför Kalmar; men denna
gång företog han ej någon belägring,
sannolikt af brist på de till en sådan
erforderliga kastmachinerna. I Juli
samma år var kon. Erik åter i Kalmar och
höll der med de tre rikenas ständer och
fullmäktige från Hansestäderna ett
sammanträde, vid hvilket unionen på nytt
stadfästades med åtkilliga tillägg och för
klaringar. Under Christophers tid höllos
riksmöten i Kalmar åren 1441 och 1444.
Christian I af Oldenburg gjorde
åtskilliga fåfänga försök att rycka Kalmar
ifrån kon. Carl \ III. Knutsson; men
sedan Christian blifvit krönt i Uppsala,
måste slutligen staden öfverlemnas i hans
häuder år 1457. Nu innehade
Danskarne densamma till år 1470, då staden
återtogs af Sten Sture d. äldre, som
lemnade den i förläning åt Ivar
Axelsson Tott. Följande året anlände Christian
till Kalmar med en flotta af 70 segel,
på hvilken han förde sin stora här till
Stockholm, der han d. 10 Okt. s. å. led
det afgörande nederlaget vid Brunkeberg,
som afskräekte honom från vidare före-
o
tag mot Sverige med väpnad hand.
A-terigen förekommer nu Kalmar namn i
ett för denna tids historia vigtigt
dokument, den s. k. Kalmar-Recess af d. 15
Aug. 1483, enligt hvilken kon. Hans,
Christian I:s son, erkändes för Sveriges
konung, dock på sådana vilkor, att hela
magten stadnade i rådets händer. Först
14 år derefter blef också Hans Sveriges
konung, och ehuru Kalmar redan 1486
genom Ivar Axelssons förräderi kom. i
danska konungens händer, lyckades dock
Herr Sten att genom en långvarig
belägring förmå slottet att dagtinga. Först
1497 kom det åter i kon. Hans ego;
men han innehade det endast i 7 år,
då Hemming Gadd, Sturens förtrognaste
vän, nödsakade konungen att begifva
sig af till Danmark och bemägtigade sig
slottet. Kommo; Hans återkom dock
vid första öppet vatten till staden och
insläpptes der af det ingenting ondt
anande borgerskapet, som dock icke
ro-sacle marknaden, emedan konungen lät
aflifva stadens 4 borgmästare och en
del af rådet samt stadens förnämsta
invånare; detta var Kalmar första blodbad,
och staden förblef nu i Danskarnes våld
ända till 1510, då Nils Christersson
lyckades fördrifva Danskarne ur staden.
Först 1520 gaf sig Kalmar åt
Christian II, men hade dessförinnan länge
försvarat sig mot Danskarne under Johan
Månsson Natt och Dag och, efter hans
död af hans enka, fru Anna Bjelke.
Den 31 Mars 1520 landsteg Gustaf
Wasa på Stensö och blef med vänskap
mottagen på slottet af fru Anna; men
lians vältaliga uppmaningar till
borgerskapet förmådde icke detta att försvara
sig, utan herr Gustaf nödgades med
lifs-fara skynda derifrån, och några få dagar
derefter uppgåfvos både slottet och
staden åt Severin Norby, Christians
sjö-höfding. Denne innehade slottet för
egen räkning äfven sedan konungen
blifvit afsatt, ända till 1523, då natten
mellan tredje och fjerde dag Pingst
borgerskapet öppnade Kalmars portar
för kung Gustafs höfdingar, Arvid
Westgöte och Peder Hansson. Nu
förordnade konungen till stadens och länets
höfding herr Berndt v. Mehlen, hvilken
året derpå företog ett tåg mot Gotland,
som innehades af Norby, men handlade
förrädiskt mot konungen och derefter
återvände till Kalmar, der han befäste
sig. Konungen kallade honom till sig
för att göra redo för sitt beteende, och
herr Berndt kom, men hade dessförinnan
tillsatt sin bror Henrik till höfding på
Kalmar Slott med sträng befallning att
icke öfverlemna det åt någon annan än
herr Berndt sjelf. Konungen kunde
sä-lunde icke fä slottet med godo i sina
händer, utan måste eröfra det med
stormande hand (d. 20 Juli 1525), sedan
förrädaren v. Mehlen lvckats undkomma
t/
till Mecklenburg. Fastän staden nu fick
någon tids yttre lugn, uppstodo i stället
inre skakningar, föranledda genom
refor-matiouen, hvilken predikades af en f. d.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
