Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kongelf.
Kougelf. 221
I hade lagt sina ögon tillhopa, och på
Sverges och Danmarks troner kommit
tvänne unga och hetlefrade regenter, Erik
XIV och Fredrik II, utbröt det sjuåra
nordiska kriget 1563. Detta år, lika
olyckligt märkvärdigt för Kongahell som
året 1135, gör likt detta epok i stadens
historia. Då började de olyckor, som
sedan under ett århundrade gemensamt
verkade till dess ruin, och efter hvilka
det aldrig kunnat resa sig. I början af
Nov. nämnda år blef nemligen staden
sköflad och afbränd af de svenska
trupper, som under Per Brahes befäl infallit
i Bohuslän. Den låg sedan under hela
kriget i ruiner. Till hjelp för dess
återuppbyggande beviljade väl konung
Fredrik II år 1568 tio års frihet ifrån, ali
tull och alla publika skatter, men utan
att dermed kunna återställa dess
förlorade anseende. Och omsider, då staden
hunnit någorlunda resa sig, blef den
åter ett offer för krigets rysligheter. I
Februari 1612 utplundrades den och
nedbrändes af svenska fältöfversten
Jesper Cruus. Några år derefter gick
plogen öfver det rum, der det minnesvärda
Kongahell, under tre fjerdedels årtusende,
höjt sina tornspiror mot himmelen.
Undervisad af dessa båda olyckor, insåg
konung Christian den fjerde värnlösheten
i Kongahells dåvarande läge, såsom
obefästad gränsstad, och fattade den plan,
att flytta detsamma in på den holme,
der det fasta Bohus stått ointagligt
under tre sekler, för att vid påfallande
krigshändelser skyddas af fästningens
kanoner. Så god meningen med denna
anordning föröfrigt i sig sjelf kunde
vara, blef likväl just detta stadens läge
tätt under fästningsmurarne den
närmaste orsaken till de båda ödeläggelse^
den ytterligare måste undergå under
fortsättningen af 17:de seklet. Befallningen
om stadens flyttning till fästningsholmen
utfärdades redan 1613. Den nya staden,
som numera kallades Kongelf — ett
namn, som likväl förekommer redan
1592 — utstakades af länshöfdingen
Jörgen Lunge, lagmannen Jens
Christens-son samt af borgmästarne, »Kongens
Tolder» och en rådman ifrån Marstrand,
hvarefter skiftningen af tomter uppdrogs
åt en kommittée af 6 personer. Till
ersättning för i kriget lidna olyckor och
till stadens bättre uppkomst, erhöll den
till everdelig ägo Fontins utmark, samt
öfriga dess nuvarande donationsjord, i
utbyte emot de visserligen mindre
fördelaktiga ägolotter, den besutit på och
vid sin förre plats. Äfven synes den
hafva erhålit något särskildt understöd
till sina publika byggnader. Men knappt
hade Kongelf stått två tiotal af år på
sitt nya ställe innan det åter träffades
af krigets förödelser. Under
Hannibals-fejden 1645 den 13 Augusti —- samma
dag, som detta grymma krig slutades
genom freden i Brömsebro — sköts det
i brand af Svenskarne ifrån deras på
Hisingen uppkastade batterier. Den
största och bästa delen af staden lades
i aska; Danska besättningen på Bohus
åsåg med korslagda armar förstörelsen,
hvilken det dock stod i dess makt att
hindra; tvärtom, istället för att
bispringa de olyckliga borgarena, som vid detta
tillfälle uppförde sig med berömvärdt
mod, ökade den deras elände genom
plundring och andra våldsbragder.
Efter att ändock icke alldeles gått under
och ehuru med föga lif, hafva sedan
denna sista olycka bibehållit sig bland
städernas antal, kom Kongelf jemte
hela Bohus län, 13 år derefter genom
freden i Boeskild under svensk spira,
hvarunder den ock sedan dess varit.
Men dermed att det nya Kongelf
kom under svenska kronan voro dess
olyckor på intet sätt slutade, ty Carl
X, med särdeles förkärlek for Göteborg
och Marstrand, upphäfde ej allenast
Kongelfs stapelstadsrätt, utan
befallde till och med samma år, som det
blef svenskt, att detsamma skulle
upphöra såsom stad samt borgerskapet
afflytta till Göteborg och Marstrand.
Konungens plötsliga död förekom
emedlertid utförandet af denna befallning.
Förmyndareregeringen, följande en
mildare fast ej så djuptänkt politik som
Carl Gustaf, tillät den 30:de November
1660 Kongelf att få ega bestånd såsom
6tad, med samma frihet som »Falkenberg,
Kongsbacka och andra fläckar», d. v. s.
med en inskränkt uppstads frihet,
hvilken ytterligare konfirmerades 1664,
under vilkor, att staden endast fick segla
på Göteborg och Marstrand; detta var
höjden af Kongahells förnedring, hvars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
