Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förut omnämnda förstörelsen 1567
öfvergick staden. Af Johan III fick staden
1571 privilegier, hvarigenom, bland
annat, tillförsäkrades densamma 12 års
skattefrihet; den synes dock ganska
långsamt hafva repat sig. Härtill hafva
troligen mycket bidragit de elakartade
sjukdomar, af hvilka staden under början af
sjuttonde seklet icke mindre än 3 gånger
hemsöktes, och hvaraf t. ex. 1602 halfva
befolkningen bortrycktes. Hertig Johan
af Östergötland bekräftade väl 1609 de
omnämnda privilegierna samt rättighet
för invånarne till sjöfart från Norrköping
och Söderköping, men betog dem handel
med utlänningen, som konung Johan
medgifvit, af det egna skäl, att det i
Sveriges lag uttryckligen var förbjudet,
att gäst handlade med gäst. Konung
Gustaf II Adolf bekräftade stadens
privilegier år 1620, och år 1630 fick den
af honom tillökning på sitt område,
derigenom att flera gärden tillerkändes
densamma. Vid denna tid erlade ännu
staden mindre i skatte-bidrag än
grannstäderna Norrköping och Söderköping,
men dock mer än Wadstena och
Skeninge. En handling af år 1682 är
undertecknad af 7 till 8 rådmän, 47
handtverkare i mer än 20 yrken och
56 andra borgare; den innehade då 27:de
rummet bland rikets städer, 70 år
senare 29:de rummet; men uti innevarande
sekel har den uppgått till 21, hvilken
nummer den nu inom tredje klassen
innehar.
Drottning Kristina lät väl anbefalla
en ny gaturefning, som försiggick åren
1642 och 1644; men uppmätningen
endast af Storgatan blef, i anseende till
många lokalhinder, ej fullbordad förrän
1655. I följd häraf förändrades äfven
broarnas läge. Så väl gamla eller Stora
Stångebro som den mindre bron af samma
namn borttogs nu, och den nuvarande
bron började 1646 att anläggas. Ären
1779 och 1780 uppfördes nya bron af
sten med 3 hvalfbågar. Den har 86
alnars längd och 12 alnars bredd. Huru
vida gaturefningen fullständigt hunnit
försiggå till slutet af 17:de seklet är
tvifvelaktigt, då branden 1700 gjorde slag
i saken. Denna förfärliga tilldragelse
uppkom natten mellan den 29 och 30
Januari genom mordbrand. En dräng i
tjenst hos en tullnär, hvars hus låg vid
Stortorget, kastade af hämnd mot sin
husbonde ett brinnande ljus på höskullen,
som hade till följd, att hela staden
afbrann, med undantag af S:t Korss- och
Tanneforssqvarteren. En ny plan för
staden stadfästades samma år af Carl XII,
med det förbehåll att, i anseende till de
lemnade frihetsåren, skulle intet enda hus
förskonas från rifning. Från denna
period har staden småningom både till
form, utseende och folkmängd förkofrat
sig; de krokiga gator, som ännu återstå,
äro belägna i de delar af staden, hvilka
undgingo eldens härjningar. Utom de
förutnämnda förödelser pesten anställt
i staden, hemsöktes den 1834 af koleran.
Den sista olycka af någon betydenhet,
som öfvergick staden, var då 1854, natten
mellan den 25 och 26 April, genom
mordbrand ett större magasin och 11
logar nedbrunno.
Linköping håller i längd 1,800, i
bredd 700 alnar. Stadens areal utgör
omkring 100 tunnland eller 1,386,600
qvadratalnar, hvarinom finnas 318
tomter, med 284 gårdar och verk, taxerade
1861 till 2,409,675 rdr rmt och
fördelade på 4 qvarter, S:t Per i nordvest,
S:t Lars i nordost, S:t Korss i sydvest,
Tanneforss i söder och sydost; staden eger
1,281 tunnl. jord, satta i mtl till 18 1/4
hemman, taxerade till 200,850 rdr rmt.
Nya hus uppföras årligen, och de gamla
påbyggas, utan att det tilltagande
behofvet af ett ökadt antal bostäder
kunnat tillfredsställas. De flesta publika
hus och åtskilliga privata äro af sten,
de öfriga af trä, många 2 våningar höga,
några 3, en del rätt ansenliga. Bland
byggnader i Linköping märkas:
Domkyrkan. Bland kyrkor inom
fäderneslandet intager denna ett rum af första
ordningen. Enligt professor Brunii
yttrande innehåller denna kyrka i sig en
hel konsthistoria för Norden. Den, som
med sinne för en högre konst inträder
genom tornets nischartade portal, måste
vid genomskådande af den
utomordentliga kyrkan känna sig försatt i sann
beundran öfver medeltidens heliga
byggnadssätt. Man tänke sig ett inandöme
med 329 fots längd, 97 bredd och 60
höjd, hvilket af 20 pelare fördelas i
mellan- och sidochor samt betäckes med
sköna takhvalf och upplyses af 30 stora
fönsteröppningar. De byggnader äro få,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
