Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skillinge.
Skoning**.
161
belades med dödsstraff. Såsom ett
märkligt bevis på stadens anseende och makt
torde förtjena anföras hvad man läser
om Fylkis-konung Dagers anfall mot
Ryssland, att hans krigshär bestod af
»Göther, Svenske och Skeningeboar»»;
alltså voro de sednare så talrika, att de
blefvo särskildt nämnda. Stadens
storlek och invånarnes talrikhet bevisas ock
deraf, att här funnits trenne kyrkor:
Wårfmkyrkan, Allhelgona- och
Mårtens-kyrkan, samt ett Tlelgeandshus, omnämdt
1293 i ett testamente, och hvarefter
nuvarande Hospitals- eller Spetals-ü.ngen
torde vara uppkallad. Äfven af klostren,
hvaraf ha funnits 2:ne, ett munke-
(Dominikaner) och ett nunne-kloster, har
staden dragit icke ringa fördelar, enär
de voro äfven uppfostringsanstalter;
nunneklostret var helgadt åt S:t Ingrid, född
af adlig slägt i staden, sedermera kallades
det S:t Mårtens kloster efter dess andra
grundläggare och välgörare kon. Magnus
Ladulås (grundvalen lades af kon.
Waldemar 1272). Märkligt är, att detta
kloster ej delade de öfrigas öde 1527,
utan fingo nunnorna här rättighet att
qvarstanna äfven efter reformationen.
Såsom ytterligare bevis på stadens
anseende kan anföras: att konung Magnus
Ladulås år 1285 lät härstädes anlägga
en myntpress, äfvensom att den berömde
Petrus de Dacia, hvilken 1271 blef
lärare vid klosterskolan, lyftade densamma
till ett sådant anseende, att den ämnades
till presters bildning och blef den
förnämsta högskolan i norden. I staden
ha dessutom hållits flera möten och
herredagar, såsom år 1248 det bekanta
Skeninge möte, hvarigenom påfveväldet
egentligen försts tadgades och
organiserades i Sverige, och det af år 1280, hvarvid
beslöts, att allmän landsfrid skulle hållas
helig; år 1284 utvaldes här Magnus
Ladulås fyraårige son Birger till kouung.
Dessutom höllos här möten af mindre
betydenhet åren 1303, 1335, 1342 och
1381. Omkring 300 år hade alltså
Skeninge varit i stort anseende och en
skådeplats för rikets vigtigaste
angelägenheter; men åtskilliga orsaker
påskyndade dess fall från början af 15:de
århundradet. Andra städer uppstodo —
isynnerhet tillväxte det närbelägna
Wadstena. Det kungliga hofvet flyttade till
Stockholm, och Folkungaätten hade
försvunnit från Bjälbo; men de
väsendtligaste orsakerna till stadens förfall voro
de förfärliga eldsvådor och fiendtliga
härjningar, som öfvergingo densamma.
Så lades bästa delen af staden i aska
jemte kyrkorna och dominikaner-klostret
år 1447 den 17:de September,
hvarefter Danskarne kommo till och förödde
o
staden ined eld och svärd. Återstoden
förstördes af en ny eldsvåda 1466, —
och 1520 blef staden af Kristian Tvrann
» u
alldeles utplundrad och afbränd. Ar
1543 måste den genom en hård
brandskatt befria sig från Dackens och hans
anhängares sköflingar; men år 1545
förstörde en total brand allt hvad staden
hade öfrigt efter de förra härjningarna.
Det var då som Gustaf I förvandlade
staden till en bondby med underliggande
16 kronoåttingar, dem kronobönder skulle
bruka mot en årlig afgift till kronan,
hvilket tillstånd räckte till år 1570, då
konung Johan III, för att åter upprätta
staden, skänkte den hvarjehanda
privilegier, hvilka sedermera flera gånger
bekräftades och tillöktes. Staden har 2:ne
gånger varit bortförlänad åt högre
embetsmän och år 1664 anslagen jemte
flera härader till enkedrottningens
lifgeding. Under de sednare nära 300
åren har stadens återupprättande blifvit
i väsendtlig mån hämmadt och fördröjdt
genom svåra eldsvådor åren .1718, 1760
och 1788.
Angående stadens äldre utseende säger
Olaus Magnus, att alla dess gator
sam-manlupo vid torget liksom radierna vid
medelpunkten af en cirkel; år 1849
beskrifves staden med ganska trefligt
utseende; men gatorna voro nog smala
och oregelbundna, saknande soniligstädes
stensättning. Husen, knuthuggna och
brädbeklädda, voro till större delen två
våningar höga och betäckta med
tegelpannor; några voro dock helt små och
låga samt försedda med bräd- eller
torf-tak. Stadens areal uppgifves till 47 tid
(år 1815 till 38 tid), dess längd till
1,200 alnar och bredd till 700; inoin
detta område skola finnas 164 tomter,
hvaraf 144 bebyggda, enligt
Landshöf-dingeembetets sednaste femårsberättelse.
Af märkliga byggnader nämnas kyrkan,
som efter professor Brunii mening skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
