Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Östergötland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
botanisten blir sluttningen af en böjd
äfven intressantast derigenom, att den
frambringar de sällsyntaste växterna, men
för ekonomen, åtminstone i södra
orterna, är den norra mest i värde, ty den
lemnar frampå sommaren den kraltigaste
vegetationen och den frodigaste
gräsväxten, under det den södra är af torka
mera förbränd.» Äfven i detta hänseende
är Östergötland lyckligare lottadt än dess
grannprovinsen t. ex. Småland, emedan
dess mot norr sluttande trakter äro
ojemn-förligt vidstäcktare än de andra. »Också
finner man alltid på tvänne närliggande
kontinenter mera sydliga växter på den
nordligas södra kust, mera nordliga på
den sydligas norra, än tvärtom.» De af
Fries åberopade arktiska växtarter från
norra Tyskland, hvilka saknas i Skåne,
äro alla, med undantag af Hippophaë
rhamnoides (den vanliga hafstorn),
återfunna i Östergötland. Om nu det
anförda lämpas på provinsens förutnämnda
trenne bergåsar, nordligast Kolmården,
dernäst den vid Motala ströms norra
sida intill utloppet ur Roxen fortlöpande,
och längre bort under namn af Ludden
fortgående landthöjden, samt slutligen i
söder Holaveden och dess östra
fortsättningar, så finner man en förvånande
öfverensstämmelse mellan samma
sluttningar på dem alla. Så har man t. ex.
på öarne i Glan funnit Origanum vidgare
(mejam, en kryddhaltig växt, som gifver
ett förträffligt thé), Selinum carvi/olia
m. fi. växter, hvilka icke, förr än på
större höjder af Kolmården och Ludden,
kunnat återfinnas; Stellaria longifolia
(stjernörten), som år 1841 fanns ymnigt
växande vid foten af vestra udden på
Svinnerön i Bråviken på eu så lågländt
lokal, att den vid hög flod nästan
öfversköljes af hafsvattnet, har eljest endast
blifvit funnen på Kolmårdens och
Smålandsbergens norra sluttningar, och på
ganska betydlig absolut höjd, hvadan den
relativa höjden här tyckes vara mycket
mäktigare än deu absoluta. Stellaria
holostea (sågnarven), som växer i torrare
lunder och vid diken, är sällsynt. Att
för öfrigt jordens kemiska eller
geologiska beskaffenhet är af stor betydenhet,
men ej af uteslutande och alltid
afgörande, visar sig, det förra af provinsens
botaniska förhållanden i deras allmänhet,
det sednare af många särskilda exempel.
Så ligga vestra slätterna vid ej
obetydligt större absolut höjd än de östra, och
bergstrakterna äro likaledes högre i vester
än i öster; imellertid äro de vestra
slätterna, med sin grund af yngre
formationer, mycket rikare pä växter än de
östra, och af höjderna är Omberg af
dylika skäl bland de i detta fall
märkvärdigaste punkter i riket. Östra delen
af provinsen saknar ej spridda företeelser
af yngre bergformationer, ehuru utan spår
till förstenade organiska lemningar, oeh
der dessa yngre formationer förekomma,
åtföljas de olta af för desamma egna
växter, och flerstädes kan eller måste
dessas tillvaro förklaras af andra än
geologiska orsaker. Lager af urkalk alstra,
vid Bråviken, Asclepias, Thymus (timjan),
Herniaria, Sedum album (hvitfetknopp),
Viola hirta; men lär i Gistads socken
vid Markehy vara utan botanisk
märkvärdighet. Det branta berget Ramshäll
vid Söderköping hyser ej någon kalk;
men dess brantaste väggar äro vända
mot söder, och sönderremnade i tjockare
eller tunnare, på kant stående flisor eller
hällar, mellan hvilka den i öfrigt magra
»egetatiouen skyddas för alla vindar, med
undantag af de södra, och tillika
uppsamlar en solhetta, som hos oss på intet
annat ställe utom på Öland och Gotland
lär vara tillfinnandes. Vid denna nästan
tropiska värmegrad frodas Melica ciliata
och andra växtalster, som på Kolmärden
endast träffas på kalkgrund. De östra
orternas fattigdom på orchideer står
deremot i sammanhang med saknaden af
öfvergångsbildningar i bergformationen.
Till hvilken grad phvsiska momenter
förmå förändra en trakts vegetation, kan
ses af iakttagelser, gjorda p;i V. I/usby
prestgårds utmark, eller en inskränkt
trakt af Ludden, som hösten år 1838
afsveddes genom skogseld. Trakten, som
sluttade mot söder, var nämligen från
spetsen till foten af bergåsen beväxt med
täta granbuskar, hvilka nästan fullkomligt
utträngt ali annan vegetation; endast i
kanterna af skogen funnos, mer eller
mindre sparsamt, Arundo sylvatica,
Polygonum dumetorum (häck-näfvan,
uppstiger högt, med sin slingrande stjelk, i
häckar och busksnår), Silene rupestris,
Hypericum montanum (berg-,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
