Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg och ändringar, hörande till ämnen, som år 1859 äro afhandlade i "Allmän Öfversigt" till Historiskt-Geografiskt och Statistiskt Lexikon öfver Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
lärdas sinsimellan stridiga utläggningar
och förklaringar af ordet frihet, utan
den frihetens känsla, som låg förvarad
i deras egna oförvillade och
oförderfvade bröst. *)
Fattigväsendet. Många orsaker
föranleda, under vanliga förhållanden, en
tillvext i antalet af fattiga. Hit hörer
vexande lättsinnighet såsom tillhörande
lefnadsvanorna i allmänhet; och dessa åter
uppkomma utaf lättheten att njuta på
kredit, d. v. s. att lagen understödjer
detaljhandelns fordringsanspråk, fastän all
personlig förbrukning ovilkorligen borde ske
endast med verkliga då egande tillgångar.
Vidare sjelfva fattigvården, som i lag är
(för att förekomma tiggeriet) proklamerad
att inträda så snart det visar sig att
en person icke föder sig sjelf —
antingen genom förvålladt eller oförvålladt
obestånd, hvarigenom, isynnerhet i
hufvudstaden, och till ett olyckligt
efterdöme för orterne, alla halfbemedlade och
obemedlade jaga efter pensioner,
nådegåfvor och fattigdelar. — På fem år
hafva de uppenbara fattighjonens antal
i Stockholm stigit ifrån 4,592, som det
var år 1860, till 9,002, som det var
år 1865, hvarjemte i Stockholm utdelas
lifräntor, lifförsäkringar, förvärfvade
pensioner, utgörande räntor å ganska många
millioner. »Så att ju mer som gifves, desto
mer begäres det.» 1 landsorten är
förhållandet långt mindre olyckligt, dock äfven
der i stigande. De norra delarne af landet
hafva lidit förskräckligt af ett par års
missvext, 1866 och 1867, som föranledt
statsunderstöd och enskildas sammanskott
för dessa orter till belopp af mer än två
millioner (sedan 1856 t. o. m. 1865
utgjorde årliga statsbidraget till lindring
af missväxt m. m. i medeltal 200,000
rdr), men detta är ett öfvergående ondt,
som inträffat sednare än den period,
hvars förhållanden här omhandlas, och
kan ej räknas bland orsakerna till den
redan förut allmänt stigande
fattigvårdskostnaden. Den alldagliga fattigdomen
i stort torde oupphörligt tillväxa så
länge man vidhåller den engelska
Elisabethska grundsatsen, att den som icke
*) Vi kunna ej underlåtta att här hänvisa
läsaren till »Försök till en statsekonomisk
statistik öfver Sverige», af C. A. Agardh, 1 Del.
2 häft., sid. 298—304.
föder sig sjelf skall födas af det
allmänna, och till dess uppfostrans pligt åter
lägges på föräldrarne, som af skollagen
anse den böra ligga på staten och
skolorna, då möjligen folkets egna omtanka
och försigtighet kommer att lägga band
på den snabba folkökningen.
Antalet af dem, som af det allmänna
till större eller mindre del erhållit
fattigförsörjning, skall, i förhållande till
folkmängden vid hvarje års slut, hafva
utgjort:
år 1845: 29,60 personer på 1,000 inv.,
» 1850: 35,55 » » » »
» 1855: 39,31 » » » A»
» 1860: 34,45 » » ” »
» 1865: 35.91 » » » »
Hela antalet fattighjon och deras
underhållskostnad 1865 äro redan i
förestående tabell uppgifna; år 1860 var det
32,894. Antalet fattighus 1861: 1,972,
hade 1864 höjts till 2,129. Andelen i
fattigförsörjningen på hvarje person af
landsbygdens befolkning beräknas i
medeltal uppgå till 73 öre, af städernas
befolkning till 2 rdr 79 öre och af hela
rikets befolkning till (allt naturligtvis
med afdrag af den icke betalande
fattigpersonalen) till 99 öre. Sammanlagda
beloppet af fonder (s. k.
barmhertighetsinrättningar) och kassor skattas till minst
det betydliga beloppet af 25,000,000
rdr rmt. I afseende på det anmärkta
karaktersfelet hos Svensken att vara
slösare, må nämnas, att det sista decenniet
1857 till 1868, derpå visat många prof.
Executivt indrifna fordringar i hela riket
1840: 310,165 rdr, stego år 1857 till
7,203,855 rdr, och år 1865 uppgick
värdet af fastigheter sålda exekutivt till
17,568,670 rdr. Konkursernas antal år
1865 var 3,909.
Fångvården. När fångväsendet
afhandlas ensamt för sig, sker det med
förbiseende af, att det till stor del är
detsamma som fattigväsendet, och rekryteras
hufvudsakligen derifrån. Antalet fångar
har nedgått till 15,640, deraf 1,028
lifstidsfångar, alltså båda antalen betydligt
minskade mot hvad de voro år 1852.
— Anmärkningsvärdt är, att brott emot
egendom minskats, under det
bedrägerierna hafva stigit i ännu högre
progression än förr, och skulle tyckas nästan utvisa
en nedsättning i nationalkarakteren, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
