Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg och ändringar, hörande till ämnen, som år 1859 äro afhandlade i "Allmän Öfversigt" till Historiskt-Geografiskt och Statistiskt Lexikon öfver Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
det, manufakturisters, fabriks- och
bruksegares representationsrätt i borgarståndet
samt universitetens och
vetenskapsakademiens i presteståndet. Men denna
förbättring motsatte sig borgare- och
bondestånden sjelfva år 1823. Redan då
framhölls hos borgarståndet den satsen,
att representations-reformen icke borde
ske genom »lappningar», utan »det gamla
sättet alldeles omskapas», hvaremot det
inom bondeståndet ännu hette: »att man
ville förblifva vid det gamla och icke
skilja sig från de dyrbara rättigheter,
som svenska bonden, i olikhet med
allmogen i så många andra länder, af ålder
innehaft.» Presteståndet upptog
universiteterna och vetenskapsakademien, men
ville ännu ej besluta att inom sig
alldeles öfvergifva
sjelfskrifvenhetsgrundsatsen, att tillåta det äfven stiftsstyrelsernas
chefer, biskoparne, skulle underkastas val,
då dessa af ålder varit, jemte adeln,
kallade till riksdagarne, liksom fallet är
i England. Adeln var väl villig att
borttaga den häfdvunna rättigheten att
utfärda fullmakt, men fruktade att hela
riksförsamlingens ställning till
konungamakten på ett betänkligt sätt skulle
rubbas, om man äfven inom detta stånd
lemnade rum för valintriger. Vid
riksdagen 1828—1830 fingo bergsbruken
representationsrätt i borgarståndet. På
representationsfrågan utöfvade
historieskrifvaren professor E. G. Geijers
yttrande till konst.-utskottets protokoll den
29 Maj 1829 ett stort inflytande. »Att
komplettera representationen såsom man
begynt», var hvad prof. Geijer tillstyrkte,
och det var på denna bana man
fortgick äfven vid riksmötet 1834—1835,
då grefve Carl Gustaf Spens ingaf till
konst.-utskottet motion om upplifvande
af de urgamla kommunala inrättningarne
i annan form, om återinförande af
landskapsting och dessas konstituerande till
valkorporationer för utseende af
riksdagsmän. Detta förslag, i viss mån hvilande
på historisk grund, gillades af Carl XIV
Johan, men både konungen och grefve
Spens afledo under deras bemödanden,
utan att ett resultat hann uppkomma.
Förslaget (deri veterligen första /gången
vid riksmöte inom vårt fädernesland
grundtanken om landskapsting och dessas
användande som riksdagsmannaelektorer
uttalades) bearbetades imellertid efter hand,
blef af regeringen adopteradt, ehuru
dervid gjorde sig gällande principen af
samfällda val, dem Spens icke gillade. Det
var efter 1834—1835 års riksdag, och
isynnerhet sedan konst.-utskottets
betänkande år 1840 var afgifvet, den långa
striden inom representationen och inom
pressen om klassval och om allmänna
val begynte. Den fortgick i ett fjerdedels
århundrade. Vid riksdagen 1840— 1841
beslöto sig tre riksstånd, adeln,
presteståndet och borgarståndet för
sjelfskrifvenhetens fullständiga upphäfvande, de
hittills orepresenterades intagande,
klassval och två-kammarsystem, under det
endast bondeståndet hyllade grundsatsen
af s. k. allmänna eller samfälda val.
Men de tre ståndens mening undertrycktes
genom förstärkta konstitutions-utskottet
vid samma riksdag. Vid den följande
riksdagen (1844—1845) hade
borgarståndet öfvergått till allmänna val-principen.
Nu stodo alltså 2 stånd mot 2 i denna
hufvudsak, och riksens ständer
öfverlemnade till K. Maj:t att bereda en
ytterligare utveckling af frågan om
nationalrepresentationens ombildning. Konung
Oscars förslag af 1848, bygdt på de
samfälda valens grundsats, blef af tre
stånd förkastadt (bondeståndet fann det
vara alltför »byråkratiskt»). Förslaget,
som konstitutions-utsk, afgaf d. 15 April
1851 ville söka tillvägabringa »reformer
endast uti de punkter, om hvilkas behof
af förbättringar alla meningar redan
hunnit förena sig.» Detta förslag att ordna
hela representationen till en riksnämnd
och de grundlagsändringar, som dermed
stodo i samband, vunno lika litet bifall,
som det vid riksdagen 1856—1858
afgifna modifierade förslag i samma
syftning. Så fortgick striden om klassvalens
eller ock allmänna valens företräde.
Genom de vigtiga förordningar, som enligt
ständernas förslag utfärdades d. 21 Mars
1862, angående Kommunalstyrelse dels på
landet och dels i stad samt om
Landsting (se längre fram), öppnades väg för
en efter nyare tiders förhållanden jemkad
återgång till den sjelfstyrelse, som
ursprungligen tillhörde vårt fäderneslands
kommuner. — Genom
justistiæ-statsministern, friherre De Géers utarbetade
förslag till ny riksdagsordning, hvilket kon.
Carl XV afgaf vid riksdagen 1862—1863
och som af Riksens Ständer på den
föl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
