Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg och ändringar, hörande till ämnen, som år 1859 äro afhandlade i "Allmän Öfversigt" till Historiskt-Geografiskt och Statistiskt Lexikon öfver Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jande riksdagen antogs med ej obetydlig
pluralitet samt den 22 Juni 1866 såsom
grundlag utfärdades, blef allmänna valens
grundsats den segrande.
Den nya riksförsamlingen kallas
Riksdag, med hvilket ord jemväl utmärkes
tiden för dess sammanvaro. Den har
öfvertagit de rättigheter och åligganden,
hvilka förut tillkommit Riksens Ständer.
Riksdagsordningen af år 1810 börjades med
lagbudet: »Riksens Ständer äro Svenska
folkets representanter. Främst i den nya
återfinna vi samma mening uttryckt med
orden: »Svenska folket representeras af
Riksdagen», jemte det gamla stadgandet,
att riksdagsmännen icke kunna i
utöfningen af sin befattning bindas af andra
föreskrifter, än rikets grundlagar. Det
förra förhållandet mellan ständernas och
konungamaktens befogenhet skulle ej
undergå någon förändring. Rikets förnämsta
grundlag, regeringsformen, lemnades orörd
i alla delar, hvilka icke ovilkorligen
sammanhängde med representationsreformen.
Den nya riksdagsordningens
hufvudgrundsatser äro afskaffandet af all
sjelfskrifvenhet till riksdagsmannakallet, ingen
riksdagsmans utseende genom regeringen,
riksdags hållande hvarje år, och
densammas ordnande efter två-kammar-systemet.
Riksdagen består af en Första ochen Andra
kammare. Ledamöterna i begge dessa
kamrar utgå från »hela folket». *) Någon
annan karaktersskilnad finnes icke
kamrarna imellan, än att ledamöterna till den
första utses för längre tid, än till den andra,
*) Den första bestående af elementer, som i
samhällsafseenden intaga ett mera utmärkt
rum, men likväl dertill väljas. De hafva
intet apanage, men väljas för nio år bland
svenske män, som uppnått 35 års ålder och
som minst tre år före valet haft egendom till
80,000 rdrs värde, eller hafva 4,000 rdrs
inkomst af kapital eller arbete. De väljas af
Landsting och stadsfullmäktige i städer, som
ej i Landsting deltaga. Enligt K. Förordn.
den 21 Mars 1862 äro de städer, som hafva
mer än 25,000 invånare, icke deltagande i
Landsting. Den valde kan, vid valtillfället
eller mellan riksdagar afsäga sig förtroendet;
— den andra kammarens ledamöter, omkring
180, väljas blott för tre år i sender.
Valbarhet grundar sig på bosättning med
rösträtt inom en kommun, med egande af
fastighet till minst 1,000 rdrs taxeringsvärde eller
arrende af jordbruksfastighet af miust 6,000
rdrs taxeringsvärde, eller beskattning till
staten för minst 800 rdr årlig inkomst. En
såfan ledamot ntses för hvarje Domsaga, som
d utgör en valkrets, men om domsagan
hål
29
hvarjemte för den förras ledamöter fordras
en mognare ålder och en större förmögenhet.
Hvad första kammaren angår, utses den,
med valfrihet inom hela riket, af
landstingen, hvilka åter tillsättas af
kommunens medlemmar efter skattegrund,
hvaremot andra kammaren väljes inom
inskränktare valkretsar (genom medelbara
eller omedelbara val) med valfriheten
bunden inom kretsen och med tillerkännande
af lika röst åt hvarje väljande. Kamrarne
öfverlägga och besluta hvar för sig.
Konungens propositioner tillställas hvar och
en af dem. Efter regeln företagas
ärenderna samtidigt i begge kamrarne, och
deras sammanstämmande beslut erfordras
för att utgöra ett riksdagens beslut. När
kamrarne fatta stridiga beslut i fråga
om statsutgifter eller bevillning, eller
angående riksbankenseller riksgäldskontorets
styrelse och förvaltning, inkomster och
utgifter, så skola begge kamrarne hvar
för sig rösta om de olika beslut, hvari
hvardera förut stannat, och den
sammanräknade enkla röstpluraliteten afgör hvad
som blir riksdagens beslut, hvilket
således den till antalet större kammaren kan
diktera, oberoende af medkammarens
enhälliga mening. Angående ärender, som
närmare röra någon af kamrarne särskildt,
har densamma beslutanderätt.
Riksdagsmannabefattning kan endast utöfvas af
svenska manliga medborgare, som bekänna
sig till kristen-protestantisk lära. Hvad
religionsbekännelsen vidkommer var förut
stadgadt, att personer af någon annan
främmande lära än den reformerta, ej
ler mer än 40,000, kan den delas i två
valkretsar, helst inom häradet. Stad med 10,000
invånare väljer en deputerad för hvarje
tiotusental. Städer med mindre invånareantal
ordnas i särskilda valkretsar, som skola hålla
minst 6,000 och högst 1 2,000 invånare. Valet
för landet samt för de valkretsar, som bestå
af två eller flera städer, sker genom elektorer.
Hvarje kommun på landet utser en elektor
och dessutom en elektor för hvart fullt tal
af ett tusen invånare. Valbarheten till andra
kammaren förutsätter åtminstone 25 års ålder.
Den valde får icke afsäga sig utan gällande
skäl, som pröfvas af valförrättaren vid sjelfva
tillfället, eller om afsägelsen sker efteråt, af
konungens befallningshafvande. Ledamot af
andra kammaren får reseersättning samt
tolfhundra rdr för hvarje riksdag, vare sig lång
eller kort, men om konungen upplöser
riksdag, räknas dagtraktamente (10 rdr) för den
tid riksdagen varat: likaså om riksdagsman
afgår före tiden. I intet fall får aflöningen
stiga öfver 1,200 rdr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
