Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inom polskt område. Förgäfves påpekade kardinalen de bekanta
statsrättsliga hindren för hans utlysning af en valriksdag och
förespeglade, att, om han blott finge tillfälle att genom ständerna på
regelbunden väg förelägga August tillräckligt förödmjukande
maktinskränkningar, de själfva sedan utan tvifvel skulle finna giltig
anledning att, oberoende af främmande påtryckning, förjaga honom
såsom uppenbar löftesbrytare. En sådan hänvisning till framtiden
kunde icke verka synnerligen öfvertygande, eftersom de svenska
trupperna till dess skulle förpliktas till overksamhet, och eftersom
polackarne knappast torde känna sig mer uppfordrade eller berättigade
att afsätta August på grund af nya löftesbrott än på grund af dem,
som han redan upprepade gånger hade föröfvat enligt deras egen
åsikt. Lika förgäfves sökte Leszczynski omvända den unge
fältherren till betänksamhet genom argumenter och nära nog hotelser
af militärisk art. För Karl XII låg ingenting skrämmande i sådant
tal som att August skulle kunna i oändlighet draga sig undan och
upprifva hans trupper genom ständiga öfverfall af valacker och andra
ströfkårer, att den svenska hären skulle svälta ihjäl af brist på
tillförsel ibland en fientligt sinnad befolkning, att den polska adeln till
sist skulle mangrant resa sig mot en främmande härskare, som
djärfdes föreskrifva dem ett olagligt konungaval. Han kunde så
mycket mindre tro på dessa skräckbilder, som Leszczynski trots allt
tillika lät förstå, att polackarne skulle göra sig kvitt August, om
Karl, i stället för att kriga i Polen, förföljde och sloge honom i hans
arfland. Det hjälpte ej heller, att Piper, som officiellt förde
konungens talan inför magnaterna, understödde deras afstyrkanden genom
bevekande framställningar till honom själf.
Karl XII behöfde ej, innan han öppnade sitt nya fälttåg, afbida
Augusts formella afsättning, som för honom blott var en pröfvosten
å polackarnes hållning i den pågående kampen. Han skildes utan
vrede från de ängslige magnaterna, som hemma på sina gods fingo
god tid under vapenlarmet att besinna sig på ändrade politiska
planer, och sedan han gifvit äfven den stora legationen
vederbörlig afskedsaudiens, bröt han, efter en månads dröjsmål, åter upp
vid midten af juni för att uppsöka August och tvinga honom till
drabbning.
I samma mån som krigsskådeplatsen utvidgades framträdde
äfven allt mer konungens anlag för djärfva och omfattande
strategiska kombinationer, som från energiska sträfvanden att
sammandraga förstärkningar utvecklade sig till noga öfverlagda beräkningar
att öfverväldiga fienden genom skilda härars samverkan till ett
gemensamt mål. Mörner hade erhållit nya order att, sedan han
kvarlemnat en mindre del af sina trupper till Sapiehas understöd, själf
tåga öfver Brest åt sydvest in i Lillpolen. Maidel skulle med nya
regementen, som kommit öfver från Sverige till Kurland, genom
Samogitien framrycka i riktning mot Krakau. Gyllenstjerna fick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
