Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
befallning att med den pommerska hären genom Brandenburg inrycka
i Storpolen och fortsätta sin marsch likaledes emot Krakau. Alla
dessa trupprörelser afsågo att samla en stark krigsmakt, som kunde
tränga fienden från hans förbindelser så väl med Littauen som med
Saxen, ehuru det ingalunda var konungens af sikt att dröja med sitt
angrepp, till dess han förenat alla de särskilda afdelningarna under
sitt eget befäl.
Själf valde han den stora samfärdselsvägen emellan Polens båda
hufvudstäder. Från Nowemiasto vid Pilica, på gränsen till
Lillpolen, utfärdade han ett nytt universal, som i mer hotande ordalag
än förut inskärpte faran för befolkningen af att ansluta sig till
fienden eller vägra de svenska trupperna hvad de behöfde för sitt
underhåll, men på samma gång med erkännande omnämnde
kardinalens och storskattmästarens villighet att rådpläga med konungen
om republikens bästa, ehuru de icke vågat föreslå någonting bestämdt
i de öfrige riksämbetsmännens frånvaro. Sällsamma rykten och
ingifvelser gingo från man till man. Än hette det, att fiendskapen
emellan de båda konungarne blott vore låtsad, att de i det afgörande
ögonblicket ämnade förena sina krafter för att undertrycka
republikens frihet. Å andra håll yrkades, att patrioterna skulle låta dem
slåss inbördes; det vore tids nog efteråt att sälla sig till den
segrande parten, ty den neutrala republiken kunde ju i alla händelser
icke löpa någon fara. Månge skyndade tills vidare att sätta sina
personer och sina egodelar i säkerhet undan den framtågande hären,
som följaktligen icke allestädes fann de väntade förråden i det
bördiga landet. Men konungens kvartermästare Gyllenkrok skickades
långt i förväg att hopsamla hvad han kunde komma öfver, och
efter några dagmarscher gjorde hela hären en plötslig vändning åt
öster från den först inslagna stråten, till krakaubiskopens välbergade
grufstad Kielce, där en vederkvickande rast jämte god proviantering
kunde förunnas de ansträngde soldaterna. Där fick konungen äfven
veta, så väl att Mörner och Stenbock gått öfver Weichseln vid
Kazimierz, som att August vore i antågande norrut från Krakau.
Med betydande handlingskraft hade August samlat sina trupper
i Polens sydvestra hörn. Utan skrupler tog han i anspråk för egen
räkning den kontingent, som han fördragsenligt skulle ställa till
kejsarens förfogande mot Frankrike. Han hade sålunda under sina
fanor en saxisk här af omkring 15,000 man, kommenderad af
framstående generaler, väl utrustad med artilleri och en vidlyftig tross,
som midt i krigets besvärligheter höll manskapet vid godt mod med
riklig förtäring och lindrade befälets saknad efter det yppiga
hoflifvet i Dresden. Hundratals damer följde med i fält för att
bevittna den uppburne härskarens seger öfver svenskarnes utblottade
och uppslitna skaror. Han själf kände sig så säker på sin sak, att
han icke ville afvakta sin motståndares angrepp, utan ryckte honom
till mötes, dock i allsköns bekvämlighet, emedan han trodde sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
