Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
efter eget behag kunna bestämma tid och ort för den afgörande
bataljen. I början af juli var han framme i staden Pinczow, som låg
i en synnerligen bördig trakt på venstra stranden af Weichselns
biflod Nida. Men ett par dagar efteråt flyttade han sitt läger något
längre åt nordvest till byn Kliszow. Måhända tolkade han Karls
afvikning till Kielce såsom en rörelse för att betäcka sitt återtåg på
en omväg och ville genskjuta honom genom att i hans rygg
bemäktiga sig den stora farvägen till Warschau. Huru som helst, någon
brådska ansågs ej vara af nöden, och dessutom väntades dagligen
från sydöst den polska kronhären, hvars medverkan i striden
framför allt från politisk synpunkt var synnerligen önskvärd.
Lubomirski och underfältherren Sieniawski skickade bud på bud om sin
brinnande åtrå att få häfda republikens ära vid konungens sida.
Karl XII var så främmande som möjligt för alla tankar på
reträtt. Själf red han öfver till Mörners och Stenbocks läger, när
de befunno sig på ett par dagsmarschers afstånd från Kielce, och
gaf dem order att påskynda sitt tåg i en åt sydvest förändrad
riktning. Efter återkomsten till högkvarteret och sedan han genom
utsända rekognosceringsafdelningar fått underrättelse om fiendens
ställning, bröt han upp med hären och tågade på en enda dag fram till
en skog, som blott med en knapp mil skilde honom från Kliszow.
Helst ville han redan följande morgon öfverraska fienden i hans
läger, men på generalernas inrådan beslöt han att invänta Mörner,
som anlände på eftermiddagen efter en högligen ansträngande marsch.
Hela den samlade stridsdugliga styrkan räknade knappast 12,000
man, men de utgjorde, så att säga, en elitkår af de kraftigaste
krigarne, sedan de uttröttade och sjuklingarne antingen fått stanna efter
i spridda posteringar eller lemnats i de senast uppnådda
kvarteren.
Bittida om morgonen den 9 juli, Dynaslagets årsdag, framryckte
hären, till en början skyld af skogen och mellanliggande höjder,
emot det saxiska lägret, där ingen oroade sig vid åsynen af de
första fientliga trupperna i skogsbrynet. Man tog för gifvet, att
det blott kunde vara fråga om en eller annan ny skärmytsling af
samma slag som under de föregående dagarna, då det saxiska
öfverbefälet uppfattat de svenska rekognosceringarna såsom förmenta
eftertruppers försök att maskera den pågående stora reträtten. Men
vid middagstiden, just då officerarne ämnade sätta sig till bords,
varsnades misstaget. Det var uppenbart, att hela den svenska hären,
som nu trädde ut ur skogen nedför den sakta sluttande slätten,
verkligen höll på att skrida till anfall. Afsikten föreföll dumdristig
och i strid mot alla krigskonstens regler, hvadan konung August och
hans generaler utan förlamande häpnad vidtogo de anordningar, som
syntes dem tillräckliga för att bereda fiendens förderf. Midt emot
svenskarne och parallelt med hela deras linje ordnades fotfolket
under Schulenburg bakom en långt utsträckt kärrmark, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
