Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
buds, så framt han ej skulle använda de svenska bevillningarna
för syften, som icke hade med rikets försvar att göra.
Enligt hans åskådningssätt ålåg det fiendens land att bestrida
omkostnaderna för det krig, som blifvit Sverige påtvingadt. Hans
främsta omsorg var icke att leda det invecklade polska partispelet,
utan att sörja för den svenska härens tillbörliga underhåll och
vederkvickelse till nästa års fälttåg. Sedan han personligen inspekterat
Rehnskölds läger och anordningar i Storpolen, bröt han därför upp
från sina kvarter i och omkring Thorn och tågade, utan att
anstränga sina soldater med onödiga marscher, norrut till de väl
försedda bygderna och städerna i Vestpreussens kusttrakter. Mot
slutet af året voro hans trupper förlagda i landet omkring
Weichselmynningarna. Till sitt eget högkvarter utsåg han slottet
Heilsberg, där biskopen af Ermeland helst plägade residera.
Rekvisitionerna för härens behof ordnades planmässigt, men strängt, utan
afseende på godsägarnes och de tyske köpmännens invändningar.
Äfven den preussiska garnison, som i flere år hållit staden Elbing
besatt såsom pant för de omtvistade brandenburgska gäldkrafven,
måste draga bort för att lemna rum åt de svenske knektarne. Karl
XII var icke benägen att uppoffra sina truppers bekvämlighet
för föga fruktbringande eftergifter till den ovissa preussiska
vänskapen.
 |
| Polske adelsmän. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
