Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historisk forskning och elementära läroböcker i svensk historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i stället är lefvande lif, problem, öppna frågor i mängd,
människoandens storartade försök att lefva sig in i det förflutnas
kulturvärld och därigenom äfven komma till hjälplig insikt om
förutsättningarna för vår nutida odling.
Att på detta sätt göra historien lefvande är naturligtvis främst
ett af de allvarliga kraf, som böra sättas på lärarepersonligheten.
Men såväl läraren som lärjungen och därtill äfven den historiska
vetenskapen hafva rätt att härvid af läroboken fordra några
vägledande antydningar, åtminstone i fråga om
elementarundervisningens mellan- och högre stadier. Den historiskt intresserade
pedagogen må döma, i hvilken utsträckning man för närvarande
tillgodosett detta lifsvillkor för sambandet mellan historisk forskning
och historia såsom undervisningsämne i skolorna.
Ej blott i fråga om den dogmatiska formen för läroböckernas
kunskapsmeddelelse, utan äfven i en annan kritisk punkt bryta
sig stundom gängse pedagogiska åskådningar och allmänt
vetenskaplig metod rätt skarpt mot hvarandra. Pedagogerna klaga —
ej sällan med fog — öfver den väl mycket koncisa och abstrakta
form, som kännetecknar de från akademiska kretsar utgångna
läroböckerna. »Stora Odhner» t. ex. befinnes innehålla alltför
många »generalisationer utan konkret underlag af åskådningar»,
och t. o. m. en så välvillig bedömare af denna lärobok som
rektor Sprinchorn nödgas medge, att den är »väl mycket abstrakt
och därför för svår och allvarsam». Hvad man framför allt hos
läroboken saknar och kräfver är lefvande, blodfulla, individuellt
karakteriserade historiska personligheter, belysande och fängslande
smådrag i stället för de »allmänna grunddragen», som lärjungarne
hoppa öfver, för barnens fantasi lätt fattbara kulturbilder, med
ett ord: konkretion.
Men just här inträder svårigheten. De äldre perioderna af
vår svenska historia anses genom sina jämförelsevis föga
invecklade samhällsförhållanden vara särskildt lätt fattbara för
barnasinnet. I dem är det emellertid så hopplöst ondt om historiska
personligheter, rörande hvilka vi med visshet känna några
karakteristiska drag. Och så kommer tid efter annan den förargliga
historiska kritiken och vill såsom obestyrkta eller uppdiktade
utmönstra just de anekdotiska smådrag, som läraren eller
lärarinnan anser sig behöfva för att göra sin framställning åskådlig och
tilldragande för de unga. Det har klagats, att vetenskapsmännen
taga bort allt »det roliga» i vår äldre historia och endast lämna
luckor kvar. Episoder sådana som Torgny Lagmans tal på tinget,
Gustaf Vasas profetiska afskedsord till ständerna 1560 om de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
