Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historisk forskning och elementära läroböcker i svensk historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dagar, då man skulle vilja rifva honom upp ur mullen — för att
blott välja ett par exempel — hafva strängt synats af senare
forskare och i mångas ögon ej bestått profvet. Ja, den
»nedrifvande kritiken» har ej ens väjt tillbaka för att beträda så af den
fosterländska känslan sedan länge helgade områden som
berättelserna om Gustaf Vasas äfventyr i Dalarne och om Helge Erik
konung — i senare fallet för öfrigt med tvifvelaktig framgång.
I skolorna vill man emellertid icke släppa ifrån sig dessa
gamla målande skildringar, åtminstone icke med mindre än att
häfdaforskarne lämna fullgod ersättning i andra, trovärdigare och
lika fängslande lifsbilder ur gångna tiders historia. Man kräfver
framför allt sådana, som kunna belysa, hvad som till skillnad från
den rent politiska historien plägar kallas kulturhistoria. Kunna
de ej anskaffas ur forskningens förråd af bestyrkta detaljskildringar,
då måste de, menar t. o. m. en och annan, rent af uppfinnas:
man får då samla kulturhistoriska drag kring en fingerad situation,
ungefär så som en del tyska mönsterpedagoger låtit sina lärjungar
i en främlings skepelse t. ex. göra ett besök på en dag i Perikles’
Athén och därunder öfverhopas af allehanda bildande
erfarenheter. Gent emot detta tal om skonsamhet för anekdoterna
liksom mot de arrangerade kulturhistoriska situationsbilderna plägar
den historiska forskningen med sitt »ne quid falsi» förhålla sig
rätt kyligt afvisande.
Ännu på en för sambandet mellan historisk forskning och
elementär historieundervisning viktig punkt klagas ibland, att det
vetenskapliga sanningskrafvet ej så fullständigt och så raskt som
önskligt vore får taga ut sin rätt. Det gäller läroböckernas
tillägnelse af den historiska forskningens alltjämt skeende nya
landvinningar.
En lärobok må vara aldrig så modern i sin uppfattning och
exakt i sina uppgifter; den blir dock småningom föråldrad. I
allmänhet afhjälpas ju de värsta olägenheterna genom att
författaren själf eller annan kompetent person underkastar den
revision. Dessa revisioner kunna emellertid af praktiska skäl ej
företagas tillräckligt ofta, och de verkställas ju ock af rent
pedagogiska hänsyn vanligtvis med synnerligen varsam hand. Mest
beröras däraf detaljerna; skiftningar i totaluppfattningen af en
händelsekedja kunna ej alltid så lätt inpassas i bokens en gång
uppgjorda plan. Särskildt under äldre tider nytrycktes de
vanligaste läroböckerna gång på gång i oförändradt skick, stundom
t. o. m. utan att åt författaren bereddes tillfälle att revidera sin
bok. Ekelunds, Dahms och Wibergs läroböcker hade, när de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
