Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historisk forskning och elementära läroböcker i svensk historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HISTORISK FORSKNING O. ELEMENTÄRA LÄROBÖCKER I SVENSK HISTORIA. 1 [
mödor på 1600-talet. I denna nya skepelse får Oden omkr.
i oo e. Kr. komma tågande från Asgård öster om Don »i spetsen
för en folkstam med högre bildning» (Ekelund). »Man trodde
allmänt, att han kunde trolla, blott därför att han var klokare
än alla andra» (Dahm), och efter hans död betraktade det vid-
skepliga folket honom som gud. Han efterträdes i Upsala af
en rad vid dåvarande tempel residerande prästkonungar, som ge-
nom denna värdighet vinna en viss hegemoni öfver småkonungnrne
rundt om. Detta statsförbund eller denna förbundsstat fortvarar
under ledning af Ynglingatals äfventyrliga kungagestalter, tills det
går under för mordbrännaren Ingjald lllråda (omkr. 650). An-
tingen då eller först under Erik Emundsson (död på 880-talet) samlas
Sverige till ett rike.
Hela denna fornhistoria förefaller oss skäligen främmande.
I sina bufvuddrag lärdes den dock ännu inpå 1860-talet rätt all-
mänt i de svenska skolorna, om än vid upprepade läroboksrevi-
sioner en del detaljer degraderats från säker historia till balfsann
saga. Med liknande reservationer fick jämte Ynglingaättens äfven
den s. k. Sigurdska och Ivarska ättens af isländingar skildrade
öden, denna förvirrade mosaik af förvanskade och sent uppteck-
nade hågkomster från hela Nordens vikingatid, alltjämt gälla som
svensk historia.
Ett annat för dessa läroböcker utmärkande särdrag var den
ifver, hvarmed de, utan tvifvel under inflytande af Strinnholms och
Reuterdahls forskningar, gåfvo sig in på vår äldre medeltidshistorias
så ytterst dunkla och omtvistliga detaljer. Dess stundom endast till
namnet kända konungars hypotetiska släktförbindelser och för-
modade banemän voro länge af lärarne omtyckta och af lär-
jungarne säkerligen afskydda förhörsämnen. Alanders lärobok
t. ex. (Skara 1841) uppräknar samvetsgrant alla de Sverkerska
och Erikska kungarnes gemåler och barn och försummar därvid ej
att om Knut Eriksson meddela den viktiga upplysningen, att han
troligen var förmäld med en inhemsk kvinna samt jämte sonen
Erik och dottern Sigrid ägde ännu 3 dock till namnet okända
söner. Den gode Skaralektorn är ock en mästare i de koncentrerade
slutomdömesnotiserna. Det heter t. ex. om Karl Gustaf: »Karl
hade erhållit en tarflig uppfostran, var gladlynt samt af själ och
hjärta krigare och gjorde Sveriges nyttigaste eröfringar, dog i
Göteborg öfver 51 år gammal» och om Gustaf Vasa: »Till
lynnet var Gustaf häftig, annars vänlig och nedlåten, dog 64 år
gammal, en af Sveriges största regenter».
Den egendomliga tendensen att delgifva barnen alla vår histo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
