Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historisk forskning och elementära läroböcker i svensk historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HISTORISK FORSKNING O. ELEMENTÄRA LÄROBÖCKER I SVENSK HISTORIA. 17
mera kvar, än hvad flertalet lärjungar kunna bära annat än som
en minnesläxa för stunden eller på sin allra högsta höjd för skol-
tiden. Men det heter ju »noti scholce, sed vitcz.T,
De på senaste tiden framställda reformkrafven hafva ock gått
ut dels på lifligare och åskådligare framställningsform, dels på större
tillgodoseende af de kulturhistoriska momenten. En diskussion
om dessa fordringar tillkommer egentligen pedagogerna; i ett par
punkter beröra de dock det här föreliggande ämnet. Så i fråga
om anekdoten, med hvilken man vill vinna det dubbla målet att
karakterisera och roa. Mot anklagelser för bristande trovärdighet
försvaras den af R. Fåhrceus (Skolan 1901, h. 1). De innebära,
dessa anklagelser, säges det, »endast en half sanning; låt vara
att den händelse, som i anekdoten skildras, aldrig tirnat, de ord,
som citeras, aldrig uttalats, den ger dock inblick i hvad samtida
människor trott om en historisk personlighet och situation och
har från denna synpunkt stor betydelse». Häremot kan invändas,
att dessa samtida ofta haft en mycket skef blick på dessa per-
soner och situationer eller kanske rent af haft intresse afatt framställa
dem i dylik dager, och i sådana fall saknar historien, i synnerhet på
läroboksstadiet, all anledning att göra sig till reservoar för gångna
tiders missförstånd, skvaller och förtal. Och på anekdoter af den
sorten öfverflödade fordom våra läroböcker. Se t. ex. någon äldre
upplaga af Dahml Där får man visserligen en inblick i hvad
samtiden tänkte t. ex. om drottning Blanche eller Ulrika Eleonora,
men det torde knappast vara försvarligt att utlämna deras namn
åt misstanken för son- eller brodermord, huru värdefullt för upp-
fattningen af partilidelsens höjd på deras tid det för historieskrif-
’varen kan vara att taga del af detta obevisliga förtal. Och om
en hel del andra anekdoter gäller det, att de äro uttryck ej för
samtidens, utan för en kanske långt senare tids uppfattning. När
folkfantasien fått fatt på en historisk personlighet, som den vill
idealisera eller svartmåla, brukar den ofta på honom hopa en hel
del från hvarjehanda häll hämtade anekdotiska smådrag, som
kanske passa rätt illa i stycke med den verkliga bilden. Att af-
lägsna dylika öfvermålningar för att söka få syn på de verkliga
dragen är helt enkelt en plikt för den samvetsgranne historikern.
Afven utan sådan uppenbar tendens kunna anekdoterna vara vilse-
ledande. När t. ex. Snorre i detalj skildrar Torgny och Emund
af Skara på Upsalatinget, torde hvad han där meddelar ej utan
vidare få upptagas såsom karakteriserande Olof Skötkonung eller
de till själfva sin existens ej öfver alla tvifvel höjda folktribunerna.
Man får kanske nöja sig med att här se färgrika prof på huru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
