Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historisk forskning och elementära läroböcker i svensk historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 HISTORISK FORSKNING O. ELEMENTÄRA LÄROBÖCKER I SVENSK HISTORIA.
de kretsar i Västergötland Snorre besökte omkr. 1220 älskade
att föreställa sig förhållandet mellan konung och folk samt mellan
uppsvear och västgötar. Anekdoten om de rättsfall lagman Emund
underställde kung Olof är troligen rent af vilseledande i fråga om
den kungliga domsrättens ålder.
Dessa anmärkningar afse naturligtvis ej att bannlysa den
historiska anekdoten, allra minst ur läseboken eller läraiens munt-
liga framställning, där den alltid bättre passar än i en kortfattad
lärobok. Anekdoten, allra helst då den är något så när sann,
försvarar väl sin plats som intresseväckare och stöd för minnet.
Fryxells anekdotiska historia hälsar man ju ock gärna i dess nya
folkupplaga, men till den borde ovillkorligen ha fogats kritiska
noter, som påvisade de värsta misstagen och därmed varnade de
lärare, som ur Fryxell »illustrera» sin undervisning, från att bjuda
barnen just på de apokryfiska anekdoterna, huru karakteristiska
dessa än kunna vara, bl. a. för — Fryxell.
Ännu ett exempel, som står på öfvergången mellan anekdot
och hjältesaga: Gustaf Vasas äfventyr i Dalarne. Samtidens upp-
fattning och väl äfven konungens egna hågkomster på ålderdomen
finnas återgifna i hans hofpredikants, Peder Svarts, präktiga skild
ring. Vi följa där den ädelborne flyktingen från Rankhyttan till
Ornäs, få sedan höra, huru han »hvilade sig vid pass en vecka»
hos Svärdsjöprästen samt därefter uppträdde och talade pa Rätt-
viks och Mora kvrkovallar. Så mycket tyckes konungen själf ha
berättat för sin samtid. Men ju längre tiden gick, och ju lifligare
intryck det nya svenska kungadömets grundläggare gjorde på
folkfantasien, särskildt i Dalarne, desto mera visste eftervärlden
att förtälja, och denna sägnbildning är ännu langt ifran afslutad.
Låt gärna Svärdsjö- och Utmelandslegenderna läsas och berättas
som sägner, men gör dem ej till säker historia! Dåtidens upp-
fattning är mera värd att lära känna än 17- och 1800-talens,
och som vägledare är Peder Svart både intressantare och tro-
värdigare än korpral Blom.
Med Gustaf Vasas äfventyr i Dalarne äro vi, som sagdt,
redan inne på hjältesagans och sägnens trolska område. Det stora
utrymme, som saga och sägen en tid kunnat glädja sig at i våra
läroböcker, förskrifver sig egentligen från den romantiska rikt-
ningens syn på dessa ting. Sedd genom dess synglas, blef den
grå forntiden en färgskimrande sago- och hjältealder, hvars per-
sonligheter borde föras fram inför ett andligen småvuxet nutids-
släkte för att mana det till blygsel och upplifvande af gammal
fornmannadygd. En sådan gripande och fostrande inverkan pa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
