Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historisk forskning och elementära läroböcker i svensk historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HISTORISK FORSKNING O. ELEMENTÄRA LÄROBÖCKER I SVENSK HISTORIA. 19
ungdomen torde dessa fornnordiska sägner och berättelser sent
mista. Om dem gäller alltjämt Geijers lilla vers till sina söner,
då han gaf dem Snorre:
»Från fäder är det kommet; till söner skall det gå,
Så långt som unga hjärtan ännu i Norden slå.»
Men lika litet som Iliadens, Odysséens och Niebelungenlieds
hjältar förlorat sin tjuskraft, därför att man nödgats afstå från att
inpassa dem i läroböckernas regentlängder eller synkronistiska ta-
beller, lika onödigt är det att låta isländingarnes episka skildringar
bortskymma eller förvanska det lilla och hvardagliga, men ganska
tillförlitliga, som trovärdiga samtida källor förtälja om vår äldsta
historia.
Vi veta ej ens, om den sagofrejdade Ynglingaätten någonsin
suttit på Upsalakonungarnes tron, eller om något glänsande Upsala-
tempel vid vikingatidens början funnits till, och man har allt skäl
att betvifla, att, som det ännu (år 1900) heter i »lilla Odhners»
i6:e upplaga — »Yngve var Sveriges förste konung».* Men ur
Rimberts skildring af Ansgars lefnad. stiger oss till mötes den
första tillförlitligt tecknade personligheten i vår historia, kristen-
domens milde förkunnare och den västerländska kulturens för-
medlare. I samma dyrbara källskrift återgifvas äfven ögonvitt-
nens enkla berättelser om lifvet i Birka, om våra förfäders religiösa
föreställningar, deras ting och härfärder. Hur det stod till i
landet två århundraden senare, det har mäster Adam af Bremen
efter goda sagesmän antecknat, och det är efter dessa båda huf-
vudskrifter isländingarnes historiemålningar skola pröfvas i hvarje
enskildt fall, innan man utöfver deras obestridda konstnärliga
värde kan tillerkänna dem vitsord om Sveriges äldre historia.
Innan en omvärdering i sådan riktning af källmaterialet genom-
förts, kommer troligtvis läroböckernas inledningskapitel att sakna
den fasthet i fråga om grunddragen, som endast kan ernås genom
att utgå från de samtida källornas metodiskt pröfvade vittnesbörd.
Ett sätt att behandla sägner, som förr var vanligare än nu,
består i att afkläda dem deras alltför apokryfiska utstyrsel och
att sedan i deras så upputsade form med en viss reservation infoga
dem på lämplig plats i det historiska sammanhanget. Ett typiskt
exempel på detta tillvägagångssätt erbjuder Bländasagans historia,
som här må beröras, enär denna sägen förlägges till Sverker
* I den I4:e upplagan finnes ännu kvar den ursprungliga, synnerligen
välbehöfliga reservationen »enligt sagan*.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
