Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar af Historiska Skrifter - 4) Illustrerad Verldshistoria från Äldsta till Nyaste tid. Af Ehd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
illustrerad verldshistoria. i.
XXIX
svårligen mer än 2 af de 5 floder kunna sägas upprinna, som s. 198
uppräknas, är lätt att finna på en något så när noggrann karta, r Detta
är dock mera likgiltigt; men hur förf. kan få Evenos med sin dal att
jämte Spercheios och Kephissos »åtskilja» bergarmarne Othrys, Oeta och
Parnassus är svårare att inse; floden rinner ju vester om Parnassus.
Någon Phthiotis-slätt kan väl svårligen sägas hafva legat omkring
Spercheios ; uttrycket är åtminstone ej tillräckligt noggrannt. Hvad
som menas dermed att Parnassus är »den sydliga gränsen» (s. 198
slutet) torde tarfva en förklaring och att Oetas högsta spets skulle vara
Kallidromos, beror på ett misstag *). För att bestämma Parnassus’
läge tages både Strabo och Pausanias till hjelp. Enklare och bättre
hade varit att följa en god karta. Bland städerna vid detta bergets
fot nämnes äfven en stad »Durymäa», som vi fåfängt eftersökt i
böcker och på kartor. Kanske menas Drymæa, som likväl icke ligger
vid foten af Parnassus. Huru en person, som sett en karta öfver
Grekland, kan påstå att Helikon, Kithæron, Parnes m. fl. attiska berg
{s. 199) fortsättas af Euboea(!) och cykladerna förefaller oförklarligt.
Euboea ligger ju parallelt med Ättikas östkust. Skulle det vara en
misskrifning efter ett uttryck i Curtius’ griech. Geschichte, 3 Aufl., I, s.9?
Huru som helst är det en vårdslöshet, som ej gör ett godt intryck.
Helikon (s. 199) kan omöjligt sägas sträcka sig till Anticy ra viken,
såsom en blick på första karta kan upplysa.
Yi beklaga förf., som måst gifva sig ut på färder kring
Greklands länder och haf. Han tager miste på uddarne och förirrar
sig bland bergen och Öarne gång på gång. Så har han ock haft den
oturen att råka på udden »Kyllene» på Peloponnesus (s. 212). Kyllene
är ju en stad, längst in i vrån af en grund bugt på Elis’ n. v. kust
— men samma bugt begränsas i s. af en udde Chelonates. Till
äfventyrs var det den, som åsyftades. Udden »Kyllene» jämte udden
Araxos höra för öfrigt enligt förf. till »de egendomliga» landtungor
på Peloponnesos, »som visa hän mot Italien.» Araxos visar
emellertid på alla gamla och nya kartor vi hafva sett — rätt åt norr mot
Aetolien och Kyllene, d. v. s. Chelonates på ön Zakynthos. Drar
man derifrån en rät linie vesterut, råkar man visserligen på Sicilien;
men är detta i geografiskt hänseende »egendomligt», rädas vi för att
alla verldens kända uddar hafva denna egenskap. Skall man sedan taga
förf. på orden, ligga bergen Hæmus och Orbelus (Orbälos!) i
Thessa-lien(!). Yi förstå ej, att sådana misskrifningar eller tryckfel kunna
få förekomma ; vi äro nämligen i det längsta böjda för att antaga
uttrycket vara skriffel. Förf. slutar den geografiska afdelningen med en
kort skildring af Ättika. Yi kunna ej underlåta att göra ett par citat,
som vi tro skola karaktisera en sida af hans författarskap, som ej blott
på denna afdelningen kommer i dagen. Det heter s. 203 om
athe-narne: »hvarje morgon uppkom en nordanvind, som sakta förde deras
Oetas högsta spets torde vara Katavothraberget ( = det gamla Pyra)
o. 7,000 fot; Kallidromos går i alla händelser ej öfver 4,600 fot.
Hist. Bibliotek. II. 30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
