Historiskt bibliotek / Tredje delen / 420 (1875-1880) With: Carl Silfverstolpe Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några anteckningar om våra historiska folkvisor. AF R. Bergström - I. Axel och Valborg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ej ännu tillåter sig några lyriska utbrott, sprider en sådan själens
vällukt öfver den enkla framställningen, att den, som ej kan
förnimma den, kan sägas icke ännu haft hjerta att se poesien
in i själen. — Med skärare färg har aldrig en kärlekssaga blifvit
målad; hvilken fin rodnad går icke upp öfver t. ex. dessa stanzer:

131.	”Väl hafver jag haft Valborg kär: Hon var min högsta tröst; Jag henne dock aldrig var så när, Att jag henne en gång har kysst.”
132.	På messebok lade den jungfru sin hand, Och så sin ed aflade: ”Min ögon vor’ aldrig så dristig för sann, Jag torde herr Axel åskåda.”

Och när de älskande sista gången, de se hvarandra, talas
vid, är det som två näktergalar, som svara hvarandra en stilla
qväll med aftonrodnad på bokskogens toppar:

137.	”I sägen mig Valborg, min ädla ros, Medan vi äro ena här inne, Hvad råd vi kunna uppfinna oss, Att vår sorg måtte försvinna?”
138.	”Får jag konungen — om det så går, Så sker det ju mot mitt minne. Om jag än lefde i tusen år, Går I mig aldrig af sinne.”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>