- Project Runeberg -  Historiskt bibliotek / Fjerde delen /
92

(1875-1880) With: Carl Silfverstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

100

S. J. BOETHIUS.

92

rådet och ridderskapet, som någon tjänst kunna göra konungen
och kronan, med tillbörligt uppehälle af land, slott och län,
såsom af ålder sed varit hafver, hvilket nu så mycket mera ske
borde för den välvillighet, som de först med arfhyllningen och
nu sedan med så många samfäldts års krig och besväringar
bevist hafve 1), så ock anseende hvad ränta och bénéficia, som
de här i riket omburit hafva, af hvilket deras föräldrar
fordomdags stor förfordring haft hafva såsom af biskopsstift, præbenden,
kanikdömen, kloster och annat sådant, förutan ändock deras arf
och eget, som under kyrkor och kloster är dem ifrån kommet;
och att det, som blifver gode män, välförtjänte och riket trogne
och nyttige personer förlänt, icke må dem ifrån tagas, med
mindre de hafva det förbrutit och blifva därtill lagvunne, dock
konungen icke förtaget göra med sådana län omskiftelse dem till
förbättring, såsom en gammal rikets sed och rätt varit hafver både i
det verldsliga och andliga ståndet, uti hvilket det ännu
vidmakthålles, så att, ändock bispen råder omskifta prester, så bör det
likväl ske dem till förbättring och eljest icke. Lika så hafver
det ock med det verldsliga hållet varit. Kan det nu icke vara
så mycket eller så ymnigt, som det fordom varit hafver, att det
ju måtte i det närmaste vara så mycket, som de kunna hjälpa
sig med och kunna tjäna utan sin skada och riksens vanära" 2).

Till bevis för dessa fordringars befogenhet anföras bl. a. ur
Kristofers försäkring af 14413) och Kalmarrecess af 1483 de
stadganden, hvarigenom konungen vid nya riksråds tillsättande
samt förläningars utdelande och återtagande gjordes beroende af
rådets eller vissa af dess medlemmars mening4).

De kursiverade orden finnas ej i konceptet, men i de renskrifna
exemplaren.

2) I De la Gardiska arkivet IV p. 105 läses ett utdrag af denna punkt,
som dock ej är fullt noggrant.

3) Äfven här står 1444.

4) Jmfr Nauman: Sveriges grundlagar, den historiska inledningen. 3:dje
uppl. pp. 72—3; här nämnes dock ej, att enligt Kristofers försäkran län ej
häller fingo återtagas utan de 6 riksrådens råd, men äfven denna punkt är af
Sparre anförd. Äfven anföres ur Kalmarrecess stadgandet, att den rådsherre,
som söndrade sig från sina medbröder och gjorde sig god för konungen, skulle
utvisas ur rådet. Då landslagens ord, att "konungen skall trygger och trogen
vara, så att han skall ingen fattig eller rik något gods, fast eller löst, af
någon taga eller afhända låta utan lag och laga domar", åberopas till stöd för
denna punkt, är det tydligt, att man ansåg, att detta stadgande skulle
tillämpas på förläningar.

$

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:03:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/histbib/4/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free