Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
OM STUREMORDEN.
139
Sture sjelf lagt all den ära, som är frukten af ett fläckfritt lif.
Man kan väl påstå, att två mera ridderlige, fosterländske och
trofaste män än riksföreståndaren Sten Sture d. y. och hans son
Svante ej omtalas i Sveriges historia. Hvad den senare angår,
skulle han nästan i ordets egentliga betydelse från vaggan till
grafven lida ined och för sitt fosterland och dervid ådagalägga
en i sanning sällsynt trohet mot dess konungar. Redan vid tre
års ålder bortfördes han med sin moder fru Kristina
Gyllenstjerna till Danmark och utstod der en svår fångenskap l).
Senare blef han både såsom yngling och såsom man frestad med
anbud om Sveriges krona, men tillbakavisade dessa anbud med
förakt. Kan det ock betviflas, att konung Gustaf beröfvade
honom hans ungdoms brud och derigenom sjelf satte hans trohet
och hans tillgifvenhet på ett ännu svårare prof, obestridligt är,
att Svante Sture år 1544 var en bland de herrar, som förklarade
kronan ärftlig inom Gustafs familj; och till hvilken undersåtlig
vördnad för Sveriges konung han uppfostrade sina barn, derom
skulle hans son Nils Sture, blödande under tyrannens dolk, vittna.
Lysande börd, stora rikedomar och väl förtjent aktning
samverkade således att göra Svante Sture till den erkändt förste
bland svenske adelsmän eller rättare att gifva honom en
förmedlande ställning mellan dem och rikets konungahus. En
blomstrande familj, frukten af hans äktenskap med Märta
Lejonhufvud, syster till Gustaf Yasas mest älskade drottning, lofvade
Sturenamnet äfven under kommande tider storhet och glans.
Medan Svante Sture sålunda tycktes njuta ali lifvets lycka,
skulle faror för honom uppstå från ett håll, der han minst bort
behöfva frukta dem. — Vi hafva ej här att teckna Erik XIV,
en uppgift, som af herr Svedelius blifvit med förkärlek
behandlad, men väl må vi fråga, huru Erik — denne "son af den
vördnadsvärdaste fader" — kunde blifva sådan, han såsom konung
visade sig: fåfäng, misstänksam, feg och blodtörstig2). Dessa
*) Att Kristina Gyllenstjerna och hennes närmaste såsom fångar ledo
hård behandling, förnekas, som bekant är, af Allen. Uppgiften finnes dock
äfven i en källa, hvilken han ej omtalar, neml. Bernh. Stegmanns krönika
(Ser. rer. Suec. III. 1. 312). I en handskrift på Skokloster, till hvilken vi
längre fram skola återkomma, heter det äfven: "Ther till med war hans [Sten
Sture d. y:s] fattige Huszfrw och Barn 3 åhr fångne i Danmark, ther eblant
war och Salig Greffwe Swfante] med, och lede ther stor armod, sorg och
be-dröffuelsse’ ’.
2) Jfr Svedelius : Minne af Svante Sture, s. 139—152.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
