Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
A. G. AHLQVIST.
10
med sin polska brud, blef — tyckte Erik — af honom med
alltför stort förtroende behandlad ; och i Johans svit under resan
till och frän Polen fans äfven Svante Stures egen son Erik. Så
det ena som det andra väckte konungens missnöje. För oss är
den behandling, Erik Sture rönte, af intresse, ty under
majdagarne 1567 erinrade man sig, att han understödt hertig
Johan i hans förräderi mot konungen. — Den femtonårige Erik
Sture hade redan år 1561 vistats hos hertig Johan i Abo, och
följande år uppträdde han såsom dennes »fodermarsk» under
för-mälningsfärden till Vilna. Då det efter hertigens återkomt till
Finland blef tydligt, att ett krig förestod mellan honom och
konungen, befalde grefve Svante sin son att så snart som möjligt
återvända till Sverige. Brefvet blef dock af hertigen uppfångadt
och brändt, hvarföre äfven Erik stannade qvar och under Abos
belägring troget stod på hertigens sida; denne tycktes till och
med hafva lånat dyrbarheter af sin unge hoftjenare. Efter Åbos
fall råkade äfven Erik Sture i den kungliga belägringshärens
våld. I följd häraf mottog Göran Persson en befallning att
ingifva Erik Sture ur fångenskapen, dock med vilkor att han
skulle ställa borgen för sig samt begifva sig till Sverige för att
anropa konungen om nåd. Detta är, så vidt vi funnit, den första
kungliga befallning angående Sturarne, Göran Persson haft att
utföra. — Att Erik Sture således blifvit befriad ur sin
»bestrick-ning», fylde utan tvifvel grefve Svante med en glädje och en
tacksamhet mot konungen, som dock snart utbyttes mot känslor
af en helt annan natur.1).
Aret 1563 skulle blifva en vändpunkt för Sturarne. Hittills
hade allt varit godt och väl mellan dem och konungen, men från
och med detta år finnes det blott få uttalanden af den senare
till grefve Svante, som ej innebära en förebråelse eller en föro-
’) Jmfr Svedelius a. st. s. 164—168. — Nettelbladt : Schwedische
Biblio-thec IY. 152. — Bomansson: Hertig Johan och hans tid, s. 76—78. Loenbom:
Uplysn. i Sv. Historien, I. s. 29. — Bland »Acta hist. u. Erik XIY » finnes
en odaterad lapp fr. konungen till Göran Persson. Det heter deri : »Änndoch
Jörenn Pedherszonn att Erich Stwre haffuer sigh högeligenn emott osz förseedt
i thet han haffuer inlatidt sigh medt hertigh Johann och vdi hanns otilbörlige
förhaffuende honom bijfallidt, Szå haifue vij doch vdaff gunst och nådhe thenne
gångh welett öffuersee medt honom och ähre nådigistt tillfridz, att hann mhå
bliifue förloszedt vdaff thenn bestrickningh, hann nu ähr vdi, och sädenn
be-giffue sigh till Osz, begärenndes med vnderdanighet och tilbörligh ödmiuchtt
wår gunst och nådhe», — o. s. v,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
