Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LXXXVITI
granskningar och anmälningar.
52
Nicolaus., biskop af Alba, under hans vistelse i Sverige gifna
stadgarne om kyrkans frihet m. m. samt att årligen till biskoparne
erlägga peterspenningen". Denna bulla är äfven tryckt i Sv. Dipl. men
der hänförd till orätt år. Under rno 40 omtalas den nu förlorade
urkund, hvarigenom Hadrianus IV förordnade erkebiskopen i Lund
till svenska kyrkans primas (1154—59). Dermed upphörde alla vidare
försök att göra den hamburg-bremenska erkebiskopens anspråk i
Norden gällande. Det dröjde, såsom man väl vet, icke länge innan
påfvens till Norden utbredda välde äfven gjorde sig gällande utom
kyrkans område. Början härmed skedde då Innocentius III år 1208
uppdrog åt biskoparne i Linköping och Skara jemte en tredje biskop,
möjligen en utländing, att förmå Erik Knutsson att till konung
Sverker den andre återlemna högsta makten i landet.
Innan vi vända oss ifrån de kyrkliga handlingarne som i detta
verk intagits, vilja vi nämna att bland dessa, hvilka uppgå till ett
antal af 68, äro icke mindre än 10, som här för första gången
meddelas i en svensk urkundsamling *). Önskligt hade varit, enligt vårt
förmenande, att utg., om utrymmet icke förbjudit det, angifvit huruvida
och hvarest urkunderna förut varit i tryck tillgängliga. Vigten af att i
regeln anföra de böcker, der urkunderna förut äro tryckta, är verkligen
icke så underordnad. Dylika anvisningar, serdeles i en urkundsamling
utgifven såsom den ifrågavarande med sträng vetenskaplig kritik,
underlätta i högst betydlig grad granskningen af sådana historiska
författare, hvilka fått nöja sig med äldre, mindre noggranna
källsamlin-gar. Finner man t. ex. att urkunden förut offentliggjorts endast i en
för mindre noggrannhet känd redaktion, så ligger deri genast en vink
om att endast med uppmärksam försigtighet anlita den historiska
skrift, hvars författare man på goda grunder kan antaga icke hafva
varit i tillfälle att begagna någon säkrare källa. 1 synnerhet anse vi
det hafva varit lämpligt att i det föreliggande arbetet meddela sådana
upplysningar, då ämnet här omfattar så ömtåliga förhållanden som de
internationela. Man kan ju lätt tänka sig att upplysningar om att
en urkund varit i det ena eller andra landet känd eller okänd skulle
kunna någon gång skänka ett ganska kärkommet bevis på att skiljda
länders författare endast på grund af olika tillgång på det historiska
materialet gifvit åt historien en olika tolkning. Hvad som deremot
synes oss af alldeles ingen betydelse är de noter, i hvilka uppgifter
lemnas om ställen i den hel. skrift, der de ofta i bullorna
förekommande bibelspråken kunna återfinnas.
De skriftliga urkunder, som bekräftat den svenska statens fördrag
med fremmande magter, hafva, så vidt man vet, begynt med k. Knut
Erikssons nu mera förlorade förbundstraktat med h. Henrik Lejonet
(1173—1179), omnämnd i Birger jarls freds- ocli privilegie-bref för
lübeckarne af år 1250 el. 1251. Derefter öpnas raden af de med
Novgorod afslutna förbindelserna, som närmast rörde den gotländska
!) De upptagas under N:r 24, 51, 60, 64, 66, 104, 106, 115, 116 och 222.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
