Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
OM ÄLDRE HANDSKRIFTERS ÅTERGIFVANDE I TRYCK.
45
t. ex. har formen Grostavus, vi skrifva Gustaf, är det ej skäl att
efter 1500-talets skrifvare trycka Gotzstaf, helst vid sidan af
denna de normala formerna Göstaf eller Götstaf förekomma.
Lika litet skäl har man att trycka högøste, hetzste o. s. v. —
Möter oss åter & uti utländska ord, kan det med skäl bibehållas
såsom intyg om det främmande ursprunget. Det 3, som Rydqvist
i Sv. Språkets Lagar, 4, s. 307 mom. 3 omtalar och hvarpå prof
fins i Sv. Dipl. I, n. ... (Mizalpaz för Miþalpaþ), torde
sannolikt ej möta utgifvaren af så moderna handlingar som från
fjortonhundratalet och följande århundraden. Någon ändring skulle vi
för öfrigt ej våga företaga med detsamma.
Innan vi lemna konsonanterna, återstå ännu några ord att
säga om konsonantfördubbling. Sådan förekommer nämligen
under en lång tid på det mest öfverdrifna sätt och bidrager jämte
dubbelt f och s det mesta att gifva åt skriften och trycket ett
afskräckande yttre. Här kan utgifvaren med det största lugn
liksom på de bästa skäl göra några förenklingar. Det förefaller
oss onaturligt samt smak- och språkvidrigt att se sådana
vidunder i stafning återgifna i tryck som enndttskiiltth eller
be-tännckiennde, då man utan skada för språket kan reducera dessa
former till de mera naturliga: endtskilth (= enskildt) och
betänkande. Vi skola i det följande angifva de vigtigaste fallen
der en sådan förenkling kan företagas, och påpeka dessförinnan
endast, att svenskan i denna punkt af ålder följt andra lagar än
isländskan.
Först och främst finna vi då ofta dubbel konsonant skrifven
i vissa ändelser, såsom -enn> -ett (etth), -ali, emot både äldre och
yngre bruk. Här kan utgifvaren utan fara göra en förenkling och
trycka ingen, intet, för ingenn, intett. — Vidare möter oss ofta
under femtonhundratalet dubbel konsonant efter lång vokal; här
tala ännu flera skäl för att trycka sak, icke saack, riksens, icke
rieksens eller rijcksens, hus, ej huuss, hos, ej hooss. — Ännu
andra fall äro vissa konsonant-hopningar, vanligen efter kort vokal,
såsom nnd (nnt) och ptth, dtt, chtt, Itth} stt, Iss, rss o. s. v.
Vi trycka sålunda hand, ej hannd, epther, ej eptther, medt, ej
medttj tingh, ej tinngh, godtset, ej godtzset, person, ej perssonn
o. s. v. Om ff\ ss, sj, liksom om vokalfördubblingen, ha vi
redan yttrat oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
