Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55
ILLUSTRERAD VERLDSHISTORIA. III.
LIII
på frågan om det tyska rikets upplösning och de statsbildningar, som
dervid uppstodo. Det kunde dock ha varit af vigt för ett bättre
begripande af Tysklands senare historia. Vi ha ej heller funnit någon
redogörelse för uppkomsten af vissa ryktbara tyska fursteklasser,
såsom t. ex pfalzgrefvarne. En och annan oegentlighet kunna vi
anmärka. Så är väl icke uppgiften om Otto den stores val s. 215
fullt öfverensstämmande med verkliga förhållandet. Den stora
knappheten i behandlingssättet gör ock att uppgifterna s. 327 om Albrekt
Björnen och Brandenburg i sin ofullständighet blifva mindre riktiga
— S. 290 — inom en helt annan afdelning — uppgifves att
påf-varne i sin korrespondens »mera artigt än uppriktigt» titulerade alla
andlige för »bröder» (fratres). Förhållandet var att ingen andlig, icke
ens en kardinal, som icke innehade biskoplig värdighet, fick mottaga
nämda hederstitel. De öfriga fingo liksom hela massan af lekmännen
nöja sig med benämningen »söner» (filii).
Korstågen upptaga naturligtvis ett betydande rum inom den
andra perioden. Hr Wallis har utförligt skildrat den första och
märkvärdigaste af dessa härfärder, likaså har han inom afdelningen om
samhällsutvecklingen skildrat kyrkans ställning och betydelse,
riddarväsendet och stadslifvets uppblomstring.
Den sista perioden börjar utgifvaren icke med Tyskland, såsom
vanligen plägar ske, utan med Frankrikes historia och har tillmätt
densamma det jämförelsevis största omfånget utaf återstoden på det
tredje bandet. Han motiverar sin åtgärd genom den betydande
ställning Frankrike i periodens början intog genom sin lyckliga strid med
påfvedömet, i dess slut genom konungamaktens snabba utveckling och
rikets centralisering. Vi ha redan anmärkt att det skett på bekostnad
af andra partier, som icke sakna sitt stora intresse, ocli att
isynnerhet den orleanska jungfruns öden blifvit skildrade med nog stor
utförlighet. Det hindrar oss icke att erkänna den skicklighet, hvarmed
författaren fullgjort sin sak, och den nästan kärleksfulla omsorg han
synbarligen nedlagt på skildringen af den underbara flickan, som
utgör Frankrikes vackraste, mest rörande minne från Medeltiden.
Nämda tidsskede (Medeltiden) låter utgifvaren i allmänhet sluta
något tidigare, än man vanligen finner vara öfligt. Frankrikes historia
föres sålunda här ej längre fram än till Ludvig den elftes död,
Englands åter till Richard den tredjes sedan författaren med Edvard 1 åter
upptagit berättelsens tråd för detta land. En eller annan erinran,
ingen likväl af mera betydande slag, ha vi att göra. Så tillhör det
s. 501 omtalade märkliga framsteget uti parlamentets inflytande, som
betecknas af rättigheten att granska statsutgifterna, år 1378, icke
1377, såsom det på anförda ställe, måhända endast genom
tryckfel, uppgifves. Slaget vid Bosworth (s. 500), der Richard den tredje
stupade, framställes, af Richards senaste tecknare James Gairdner
något olika i detaljerna, och Northumberlands roll är åtminstone så till
vida oriktigt skildrad, som han väl förhöll sig overksam, under slaget,
men icke öppet öfvergick till Henriks af Richmond sida. För Öf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
